Aftonbladet – 20 december 1844, sida 5

RIKSDAGEN. Diskussionen i Bondeståndet, angående anslager till försvarsverket i allmänhet eller KHrigskollegii departement. (Flavt från 32 296) Nils Strindlund från Westernorriands län: Utan att vilja Dindra en återremiss i afsigt, att besnara någon del af hvad Utskottet föreslagit vara erforderligt till de gamla gevärens förändring för slagkrutsantändning, anser jag mig likväl böra öppet förklara, att ifrågavarande uppfinning är serdeles maiktpåliggande och i vårt försvarsverk angelägen ait iakt:aga. Om i fiendtlig tid en soldat, som cj är försedd med siagkrutsgevär, möter motständaren och denne är såiunda väpnad; kan den förre gerna taga asked af lifvet, isynnerhet om regnväder inträfar och hindrar begagnande af flintläsgeväret: Jag är sjelf jägare och har förskåffat mjg ett gevär för slagkruts antändning och befarar numera icke, att geväret skallkiicka. Huruvida ifrågaställde förändringar nu kunna behöfva verkställas i så stor skala som Utskoitets förslag innehåller, det lemnår jag derhän; men nog måste vi vara -betänkte uppå att förändra våra i förråerne hefintliga gevär förr eller sednare, och jag skulle vilja tillstyrka Utskotfet att föreslå en skrifvelse till Kong! Maj:t med underdånig anhällan. att inga nya gevär tillverkas förr än de gamla blifvit inrättade för stlagkrutsantärtdning, hvilket kostar mindre och är en nödvändig sak. Olof Nilssof från Westerbottens län: Om stående armten och beväringen till någon delindroges, skulle tal. önska att den uppkommande besparingen användes till ifrågavarande ändamål, men ansåg de begärda anstagssummorna dittills öfverstiga landets tiligångar och yrkbde derföre återremiss. Anders Jorisson från Östergötblands län: Ansåg gevärens förändring endast komma att tillskynda onödödiga kostnåder genom transport och annorledes. Endast förändringen af sigtena på infanterigevären hade kostat 1 Rdr Bko. Dessutom var summan för högt tfliskuren. Yrkade återremiss. David Andersson från Hallands län: För att undgå förebråelsen att Bondeståndets ledamöter i Utsk, icke resorverat sig emot Utskottets förslag i nu klanrade deiar, torde jag upplysningsvis böra förklara, tt underlåtenheten i detta fall icke härftutit från iknöjdhet å derag sida, utan att de yerkeligen påsrkat anslagens nedsättning och inom Utskottet sökt göra gällande den mening; att Rikets största s!yrka itgöres af samhällsmedtemmarnes belåtenhet. Att iga gevär är visserligen godt och väl, men modet aller, om vi hafva ingenting att försvara. Öfrige Utskottstedamöter förespeglade deremot möjligheten tt vi stodo nära 1808 och 1809 årens händelser, samt beskrefyo kr or förhållanden på len tiden, under åberopande Jerhväl af Finlands förust i brist på gevär: För min del har jag svårt att ro, det förhållandet nu skulle kunna hänföras till rågon likhet med det åberopade exemplet; tvertom ror jag att folket nu och alltid skall veta att för