Aftonbladet – 20 december 1844, sida 1

la alsecnac på dessa skdi, Hal PIUTAI LELCH GOCK et nomdrifvit det beslutet, att i anledning af detta tillälle förskottsvis uttala sin opinion emot promotionerna: — säledes innan ämnet blifvit diskuteradt och pröfvadt. Ett sådant beslut synes mig så oformligt, så öfveriladt, så ologiskt, att jag saknar ord för att deröfver, uttrycka min förundran. De dels i petitionen dels af dess gynnare i fakul-! .eten förebragta skälen synas mig temligen lösliga! och lätta nog att vederlägga. Jag vill, så vidt tiden! tilläter, upptaga några af dem. 4:0 Den stora kostnaden. Denna har, ifall jag ej misstager mig, utgjort 350 till 60 Rdr Banko per person. Medgzgifvas kan visserligen, att denna summa för de ebemedlade kan vara betydlig nog; men en stor del af dessa omkostnader blefve i alla fall qvarstående. De fleste skulle utan tvifvel dessutom j på den dag, de creerades till magistrar eller undfingo sitt diplom, traktera sina vänner, och detta blefve vida kostsammare än promotions-middagen. Skäl till denna förmodan hemtar jag af det kända factum, att kandidaterne hafva under de sednare åren infört den förut okånda seden, att en celler flera gånger i veckan sista terminen hålla klubbar med sexor och punsch, hvarföre utgifterna troligen iro betydligare, än de ordinarie -omkostnaderna. Imedlertid är min mening, att akademien borde komma promovendi till hjelp, medelst öfvertagande af några bland de oundvikliga utgifterna, t. ex. för byggnaden i kyrkan. 2:0 All gradstudierna brådstörtas genom den nuvarande inrättningen. Vid detta inkast besinnar man icke, att detta oskick alltid måste qvarblifva, så länge den orimliga föreskriften qvarstår, att tentamina i alla fjorton ämnena skola inom ett halft år ahsolveras, så!edes hvarje vetenskap inom mindre än fjorton dagar. 3:0 All en skicklig kandidat får vid befordringar träda tillbaka för en mwyndre skicklig magister. Sådant är likväl icke förhållandet i alla stift, utan konsi-! storierna tolka mångenstädes så författningarne, att båda ställas i paritet med hvarandra, så att endast betyg och anciennitet afgöra företrädet. Detta kunde bringas till allmän verkstä!lighet genom en formlig lag, dock med förbehåll, att kandidaten vore förbunden att vid nästa tillfälle taga promotion, så vida han framdeles ville räkna sig till godo de tre åren och andra den filosofiska graden ätlöljande förmåner. 4:0 All grad-studierna nu endas vore ett lexläseri på grundlighetens och vetenskaplighetens bekostnad. PDerpå svaras. Hvarje examen, ifrån och med student-examen upp till theologie licentiaturen, är ett förhör, hvaruti examinanden skall redovisa för ett visst mått kunskaper. Examinator och examinandus stå derunder i förhållande till hvarandra som mästare och lärjunge: examinator fordrar, att examinanden skall redogöra för, ja, adoptera hans system, hans äsigter. Alla studier, som hafva ett förhör i sigte, äro således en tvångsläsning, cen ofri verksamhet, en lex-läsning. Detta ligger i sakens natur, och hvarken kan eller bör annorlunda vara. Man bör endast upphöra att dervid fästa ett föraktligt begrepp. Innan man kan fritt och sjelfständigt verka i en vetenskap, måste man förut veta, hvad deruti skett, på hvad punkt den befinner sig. Detta kan visserligen ske genom sjelfstudium; men ofta äro avtodidakter utsatta för den faran, att slarfyva ifrån sig elementerna, för att genast komma till resultaterna. Detta förekommes genom förhöret, i hvilket lärjungen tvingas att redogöra för en säker och fast eiementar-kunskap, för — så att säga — hvarje vetenskaps grammatik. En sådan pröfning är nödvändig först och fämst för den allmänna bildningen. Af de 70 till 90 magistrar, som hvart tredje år här promovcras. blifver icke en tiondedel vetenskapsmän; men derföre må man ej, såsom vanligt, på dem nedse med en viss ömkande förnämhet. De gå ut i läroverket och i det presterliga ståndet, och sprida bildningen i det offentliga, praktiska lifvet, eller inympa kunskapernas frön i unga lärjungar, och uppfylla derigenom sin bestämmelse, i många fall aktningsvärdare än en torr och ofruktbar lärdom. För dem är således den filosofiska graden af oberäknelig vigt. Peremot hör jag, att dessa, ehuru det ojemnförligt största antalet, alldeles förbises och den åsigten i stället framhållas, att filosofiska graden hufvudsakligast är inrättad tlll producerande af vetenskapsmän. Förut har jag redan antydt, att nämnde examen, äfven för desse, vore af vigt såsom en proha, att Yetenskapernas grammatik i förhand vederbörligen vore inhemtad, hvarjemte ensidigheten förebygges derigenom, att man nödgas se sig omkring på närliggande områden; churu orimligt är att fordra, såsom nu sker, att ynglingen skall göra sig mer eller mindre hemmastadd på fjorton serskilda områden. Deremot måste jag bestrida den äsigten, att förhöret vore rätta medlet att på ett positift sätt framkalla vetenskaplighet och sjelfständig grundlighet. Det vetenskapliga sinnet är medfödt, och kan genom inga tvångsmedel framkallas. Ofta förledas dock vetenskapernas unga entusiastiska dyrkare af sin inre drift, att framträda för bittida med omogna celler brådmogna frukter, innan de ännu rätt öfverskådat vetenskapens fält och der fattat fast fot. Detta förekommes genom examen, hvars fordringar böra vara så afpassade, att den hvarken för bittida eller för sent infaller i den unga vetenskaps-älskarens stadium. För. lätta fordringar framaistra ytlighet; för stränga medföra också skadliga följder. Kan examen ej tagas förr än vid 28 till 30 år, så förqväfves derigenom den ungdomliga entusiasmen, forskningen qvarhålles i bojor, sjelfyerksamhetens vingar afklippas. En alltför skärpt och alltför länge fördröjd examen är således så långt ifrån att befordra fri forskning . och vetenskaplighet, att den snarare just befordrar hvad man vill förekomma — lexläsning. Man kan visserligen tvinga ynglingen att pumpa uti sig ett betydligt mått af kunskaper; men dessa förblifva af föga eller intet värde, då de icke användes orh göras fruktbara. På en sådan lärd ofruktbarhet se vi oftast exempel i säkallade öfverliggare, de der gräfva ner sig på en enda punkt och kunna hvarken taga examen eller producera något gagneligt. Taga de ändtligen examen, så känner jag knappt något exempel, att en sådan veteran, oaktadt sin grundlighet, uträttat det minsta till vetenskapernas fromma, emedan den långa tvångläsningen nött ss alamnna Ja