Aftonbladet – 18 december 1844, sida 2

emanerat för ett är sedan — emedan man då var van vid sädana saker —; men utgången från en ti beral styrelse, som hittills visat sig mån om att vårda alla medborgerliga rättigheter och att ställa sig gerundlagarne till efterrättolse , kan denna första skymt af böjelse för godtycke och miktmissbruk, ej aflöpa utan att nationen derpä fäster sin uppmärksamhet. Genom de svar vi erhålla på de framställda rågorne, hoppas vi dock komma tiil den öfvertyocise, att vi missta oss i uppfattningen af skrifvelsen, och att vi, med samma tillförs:gt som hittills, kunna fortfara alt, i denna Eegorings leder, strida för det nationella, det medborgerliga, det rätta och det sanna. — Officer, och ledamot af sällskapet Representalionsreformens vännern. 2. Ett ord om krigsministerns neutralitetsordres. Aftonbiadet för d. 2 December innehålter ett bref nr chefen för landtförsvarsdepartementet till chefen ör 5:te militärdistriktet, uti hvilken skrifve den ena befälhafvaren anbefaller den andr. att opålimpitt, afhålla sina underlydande från att deltaande i opinionsyttringar, serdeles dem, som röra resentationsfrågan, på grund deraf, som det yidare ter, patt det icke anstär den väpnide makten att upphäva sig till ledare af dagens tvisteor. Mången militär, utom och inom det i brevet serkildt utpekade d strikset, förundra troligen öfver detta nya uppsg af den väpnade, miiten, som aktadt tym ar humana och i fraser, d jan och oördragsimbe. Till en början förefaller c uppmaning till 5te militäre riktets hofi som en ogörlighet, den de visserligen kan fordra uppmärksamhet, men aldrig inna ofteriefmid. Det skulle sannerligen vara lärorik. nog, att höra hr deartemeatschefen sjelf förklara ät der ipliga sätti, att rätt efteriviehliet och Cyenmäktigt kringskära, eller med maktspråket rent at g a den yttranderätiens helgd inom en viss medborg reklass, som likvisst tillhör — ett fritt samhä t bet väcker äfven någon förvåni kunnat addr f :igter, och ö och aktning för and Pessa eg serligen nu en borgen liga rättigheter från det hället ej profanation; men antig, att den i 1 dessa politiska f: roner och intrigerande chikanörer, som sätta en ära i att trotsa den allmä opinionen — och hr departementschefens uppmaning skall säkerligen uppväcka icke allenast oreda, utan äfven harm. Det gäller militärlagstiftningen, hvad Roussecu säger om de civila lagarne och deras til imping: vouiez vous quon obeisse aux lois, faites qu on tes aime. direkt elle indirekt befalin om ej f ad, skall aldrig förmå att göra sig e den ock ut från den starkaste i hela Med någon anledning häraf fråga vi hr. departemenrtschefen: om han tror det låter sig göra att afhålla militärer från deltagande i diskussioner öfver agens politiska tvistefrägor, eller i ofientiiga opinionsyttringar, utan att med detsamma ö:verkorsa en af de lbeliga rättigheterna och så til andes störa huselier hemfriden? Vi tro det ej, och önska upptigt: att den som vill börja re ormationsverket, t må betänka följderna, som ej alenist kunna biifva sorgliga, utan äfven skadliga för d.sciplinen. Hvad hr departemontsehefen yttrar: om den väp nade makten, kan aldrig tillämpas på den enskilda militären, så vida ej hr departementscherens mening är, att hvar och en individ i och för sig sje!f må utgöra en väpnad matt, för att, som sig bör. kunna emotstå och atstå hvarje angrepp på den medborgerliga friheten? Man har temligen allmänt erkännt, att ingenting mera bidrager att bilda en sjellständig opinion — än den fria diskussionen. Ju offentligare den är, ju vidstrräcktare t för tankan att samla erfarenhet och desto större äfven aktningen för lagarne. Och dock är det nu synnerligast mot denna offentliga tankentyexling, som hr departementschefen uppreser sig, liksom vore det sjelfständiga begreppet hos militären ett karakterslyte. en nog, åtminstone för denna gång. AT det anförda finner allmänheten tillräckligt, me od hyiiket system man önskar qvarhålia en viss medborgareklass i en beroende ställning. ; Militär tillhörande ö:te midtärdistriktet. JUL LITTERATUR. Fosterländsk Blomsteralmanack 4845. — Texten af Wilhelmina. LTithografierna af E. Pettersson. Äfven denna kalenders permar ha fått samma slags yttre behandling i lithografierad basrelief, sem cen andra oFosterländska almanackan, den bistoriska; blott något enklare. — Pensten på pärmen har, under sitt botaniska namn Viola tricolor, blifvit besjuncen. elier tare: Wilhelmina låter henne: i Atter