Ikodiskontens a mnistraion är föreskrifvet, föranstalta, det ligsikning, till fordringarnes skyndsamma indrifvande, så snart två månader efter förfallotiden förlupitt, varder inställd, och, utan sådane uppskof, som i dylika mål endast af den sökande bero, med all drift fortsatt. 2:0. Att sådane inrättningar må, till sine fordringars utsökande och indrifvande, njuta enahanda handräckning. som Banko-diskonten. 3:0. Att de personer, som önska att i ofvannämnde ändamål upprätta bolag, må äga att sig hos Oss i underdånighet anmäla, samt sine bolags-regior och utlåningsreglemente förete; hvarefter Wi vilje, derest dessa finnas af den beskaffenhet och bolagets fond af den betydlighet, ait det åsyftade ändamålet, lättade a ängar af enskilde medel, till förlag för handel, nä:ingar och jordbruk, derigenom vinnes, i nåder förunna boaget rättighet, att begagna ofyvannämade förmåner, dock under en oktrovytid af högst tio är, vid hvilken tids förlopp bolaget om nytt tillstånd må sig anmäla. Slutligen stadgas i 4:de punkten: kommandes likväl, vid hvarje serskildt tillstånd till inrättande af enskilde diskonter, den uttryckliga förklaring att fogas, alt samma inrättningar hrarken nu elicer någonsin framdeles skola kunna påräkna något understöd af allmänna medel, samt alt, under ingen förevändning, staten må kunna blifva mera i deras, än i andra enskilda företag, inblandsid, eller på något sätt bidraga till deras upprätthållande eller utredning. Man finner af det ofvanstående, att i den af Kongl. Makt, ;med gillande af Rikets Ständers bosiuty, utfärdade lagen, tydligen förutsältes, att de blifvande bankerna icke skulle blifva sedelbanker, utan endast uppoch utlåningsbanker; hvilka kunde orhöl!a vissa förmåner till: underlättande af rörelsen, och att följaktligen alla de sedermera utfärdade bankpriviiegierna blifvit meddeia de utöfver lagen. Vill man nu efterforska hvart!l de mera utsträckta rättigheterna gagnat det allmänna, så skall det befinnas, att om röreisek italet å ena sidan genom dem z p . o n; al riksöra med rikss inrättande, ges af den sammanräknade numeriä och privatbankernas sediar nu, jem! bankens ensamt före privatbanker äfven när man gör afdrag för de invexlade fi edlarae. Orsaken hvarföre tilökningen ej större är lätt förklarlig, nemligen att privalbankernes sedlar utträngt en stor del af riksbankens ur sen, hvilket åter orsakat den sednare en påkänning i den metalliska valutan, långt mer än eljest skolat eza rum. Var öfvertlygelse är derföre i korihet, att om man vill en verklig förharen så böra privatbankerna alldeles återfö under 4824 års lag, åtminstone ej få utgifva sedlar vå mindre valörer än 20 Rdr Bko; men deremot att hvilket bolag som helst, som kan presentera fullgod säkerhet för 200,000 Rdr Bko med en tredjedel kontant insats, samt med solidarisk ansvarighet och icke öfver ett visst antal delägare, ma få drifva bankrörelse med de förmåner 1824 års lag förunnar. Det är ganska troligt, att härigenom skulle vinnds en betydligt ökad rörelse utöfver den nuvarande. För alt öfvertyga sig derom behöfver man blott besinna, att alla de nuvarande privatbankernas aktieegare tillsammans, hvilka sträcka sin verksamhet öfver två tredjedelar af. Sveriges folkrikaste provin:er, icke sammanlagdt insatt kontant öfver halfannan million Rdr Bko. Ar det väl tänkbart, om bankrörelsen lemnades fri, men met stränga garautier och utan rättighet alt röra sig med småsedlar, att ej ett mångdubbelt belopp emot det nuvarande skulle kunna omsättas medelst uppoch utlåning? Det bör nemiigen observeras, att de nuvarande privatbonkerna måste, just för sina sedlars skuil, iaktlaga en långt större försigtighet i begränsningen af låneoperalionerna, än de behöfde, om de rörde sig med verkliga penningar jemte enda:t större egna sedlar. Ett bevis härpå har man i den franska bankdiskonten, som håller ute i rörelsen flera hundra millioner francs, oaktadt den ej har andra sedlar än invisningar på banken på 3509 francs; och samma är förhållandet äfven med flera, i andra Frankrikes städer inrättade privatbanker. Likaså finnes i Köpenhamn en diskont, hvilken endast drager vexlar på sin egen kassa på 2, 3 å 4 månader, och tager ränta derför, men likväl, med något öfver 200,000 Rdr kontant insatta penningar, hv armed bolaget vid behof sjelf diskon! ssa vexlar, och med tillhje!p af ett kreitf I banken, som dock sällan behöfver anlitas, gör aliärer för mer än 2 millioner årligen. Brist på tid och utrymme nödgar oss att här bryta, nen vi tro dock, att detta är tillräckligt att antyda Aftonbladets åsigler 1 ämnet. ulelser förmoda vi, att Bankoutskotåterremilieras, och an blitva tid alt ännu återkomas