Aftonbladet – 18 december 1844, sida 1

och helsans rosor och liljor, azurblå ögon, omgina af långa, kastanjebruma ögonbår: och strålande på en gång lifligt och ömt under fina, väl penslade ögonbryn. Min inbillning, då den en gång. kommit i farten med denna behagliga målning, tycktes ej vilja öfvergifva den, förrän den fått hela konststycket färdigt. Då den hade så behagfullt utkastat teckningen, ville den äfven fullkomna, ända till de minsta detaljer. Alla min hjernas fakulteter koncentrerades kring denna kära och angenäma sysselsättning och förlänade åt min nya Gålathea så väl en öfvernaturlig skönhet, som öfvermenskliga fullkomligheter. Jag, som nyligen hade obarmhertigt förnekat mig sjelf en själ, beviljade nu en sådan, men en ren, skön och ädel, åt min bländande fantasiskapelse, åt detta foster af min sjuka hjerna. . Mina blickar voro ständigt fästade på det silkeslena, blonda bårstråt, men det tycktes derunder se och betrakta den blomstrande och leende unga flickan. Mitt hjerta vidgades af Liuf rörelse och min själ, likasom uppvaknad ur en lång sömnsjuka, tycktes sprilta af glädje, af sällhetsrus — al kärlek. I detta ögonblick fästade jaz mina ögon på det klara, kalla vattnet, som framflöt under mina fötter. Då ryste jag vid tanken på det förfärliga beslut, som nyss hade fört miz till bron. Pit sjelfmord! ropade jag. Nej, lifvet kan ännu bi skönt och lyckligt, så länge man är ung och stark . .. . Det fordras, för att förljufva det, endast en fast vilja, arbete och ihärdighet. Att löda siz, derföre att man är fattig, det är en orimlisbet, en dårskap. — Att påstå det lifvet är fullt af bitterhet, innan man har smakat på dess bonung, — är ieke det att tala oförståndigt? . .. Således mod! — Jag vill fortfara att lefva. Jag skall börja förskaffa mig alla de fröjder, hvarmed man här på jorden kan berusa sig; jag skall söka förverkliga min stackars mors drömmar om