Aftonbladet – 16 december 1844, sida 1

skall, om han med vilja släpptes, till mistning af embete och fängelse i sjunde grad, och om det af vårdslöshet skedde, till böter dömas; stände ock den, som honom med vilja släppte, i sådan ansvarighet, som i 8 Kap. 5 S sägs. 6 S: Gör domare, Konungens Befallningshafvande etter annan cmbetsman i dom eller beslut uppsålligen orätt; varde afsatt. 78. Har domare uppsåtligen fällt till straff den han visste oskyldig vara; då skall han dömas, utom afsältning, till straff efter 49 Kap. 1 8: och om den oskyldige undergått straffet till fuHo eller till någon del, efter.3 8 i samma kapitel. 8 8 Viger prest, utan att laga Iysning till äktenskap föregått; miste embetet. Viger prest dem, hvilkas äktenskap för laga hinder återgå måste, och var det hinder honom veterligt; varde afsatt. 9 8 Här embetsman tagit eller betingat sig muta, för att i embetet orätt främja; varde afsatt, ändå ingen skada skedde. Tager eller betingar han sig eljest för sin embetsåtgerd någon belöning eller sportel, dertill han ej berättigad är; straffes med mistning af embetc eller böter. 40 8. Embetsman som, sjelf eller genom annan, intalar eller förleder Rikets invänare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete, dömes till mistning af embete eller böter. Tager han sådant emot, då det såsom af fri vilja bjudes; vare straffet böter. KL S.: Muta eller annat, som embetsman, den der efter 9 celler 40 straffas, oiofligen tagit, tillfalle kronan. 49 8 Tager embetsman gå:va eller förläning af främmande Makt, och har han cj förut, eller strax derefter, sökt Konungens lof dertill; miste embetet. Lag samma vare, om han, der lof vägradt blifvit, ej ställer sig till efterrättelse hvad Konungen om gåfvan eller förläningen förordnar. 43. 6. Embetsman, som uppsåtligen å annan lägger eller af honom uttager annan eller högre skatt, tull eter annan allmän utskyld, än beviljad och påbuden är, eller utfordrar hvad han vet af skatt, tull eller utskyld redan guldet vara; varde afsatt. Gör han det för egen fördel; då skall han dessutom till fängelse i femte eller sjette grad dömas. 176. Gör embetsman uppsåtligen orätt genom afkortning vid bestämmande eller uppbörd af skatt, tull eller annan allmän utskyld; straffes med mistning af embete eller böter. Gör han det för egen fördel; då skall han till afsättning och fängelse i sjetteeller femte grad dömas. 45 6. Tillgriper och förskingrar embetsman penningar eNter annat, vare sig Statens eller annans tillhörighet, som han i kraft af sitt embete till förvarande; förvaltning eller redovisning emottagit; varde afsatt, och dömes dessutom till fängelse i femte eller sjette grad. Gitter han det förskingrade genast ersätta, eller sådan säkerhet derföre ställa, att någon skada af tillgreppet ej komma kan; då må han sitt brott med embetets mistning försona. 46 8. Har embetsman, som i 45 omtalas, genom falska räkenskaper eller böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna medel, eller upptagit dem såsom restantier, celler å räkning uppfört utbetalningar som icke skett, elier har han, till bristens döljande, undanskaffat handlingar, företett veterligen oriktiga verifikationer, eller föröfvat annat sådant bedrägeri; varde, ändå att han det förskingrade ersätter eller säkerhet derföre ställer, dömd till afsättning och fängelse i tredie eller andra grad. 47 8. Lånar förman af underordnad embetsman veterligen sådana medel, som honom å embetets vägnar anförtrodda äro; straffes, om skada deraf kom, med afsättning, och i annat fall, med mistning af embete: Lånar förman i uppbördsverk medel af underordnad: uppbördsman celler redogörare; miste embetet, ändå att de medel ej till uppbörden hörde. 48 : Bryter eller öppnar embetsman vid postverket olofligen annans bref eller eljest förseglade tillhörighet, som under hans embetsvård är; varde afsatt, och dömes dessutom till fängelse i sjette eller femte--grad: Tillgriper han derutur penningar eller pemningevärde; då skall han dömas, utom afsättningen, till fängelse i andra eller tredje grad. 198: Begår embetsman uppsätligen, på annat sätt, än hu sagdt är, förbryteise i sitt embeto, för egen fördel, eller för att annan gynna eller skada, elersx eljest till kränkning af allmän eller enskild rätt -eher säkerhet, eller underlåter embetsman uppsåtligen, i afsigt som sagd är, sin embetspligt; dömes till mistning af embete eller afsättning: var det af förhastande, som embetsmannen sig förgick, och komderaf ingen eller ringa skada; då må han till böter dömas: 20 : Viser embetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eler oskicklighet i sitt embete, och är ej särskildt ansvar derå satt; straffes med böter eller mistning af-embete. 1 21 S. Imefaltar förbrytelse, som i 49 eller 20 g sagd är; tillika: annat uppsåtligt bhroit, eller sådant vållande, hvarå straff -efter denna lag följa bör; gånge som i 6 Kap. 43 stadgas. -22-8Nu har embetsman, utan lof celler tillkännagifvetförfall, sig från tjenstgöring afhållit och ej kunnat med kallelse träffas eller inställas: kommer hän ej inom tre månader, sedan kallelse i allmänna tidningarna ågått; varde till mistning af embetet dömd. 923 8. Begår embetsman brott, derföre han till fängelse i sjette grad eller svårare straff dömd varder; rhiste ock embete, som han innehafyer, ändå att brottet utom embetet begånget är. 24 S. Dömes embetsman, för brott utom embetet till ringare straff, än i 3 I sägs, och är brottet sådant, att hans embetsvärdighet eiler medborgerliga anseende derigenom befläckas eller spilles; miste ock då embetet: 25,SBöter, som efter 2, 5, 4, 5, 9, 40, 14, 49 eller 20 8 ådömas, må sättas högst till beloppet för ett år af den lön och öfriga inkomst, som åtfölja det embete, hvari den skyldige sig förbrutit. Är cj med dåct embete viss lön eller annan inkomst förenad; vare bot högst tvåhundrade Riksdaler. 2ö g. Hvad om Statens embetsmän här stadgadt är, gälte ock om dem, som äro sattö att förvalta städers, menigheters eller allmänna af Konungen stadfästade YVerks, bolags eller andia inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjenstemän, som under embetseller förvaltningsmyndigheterna !yda, och om andra, som förordnade äro att embete eller tjensteär ö