Aftonbladet – 16 december 1844, sida 1

2, alt han, sedan han sjelf begärt få sin egendom afträda eiler, der konkursen tvungen är, sedanih borgenärs ansökning om cgendomens äfträdandele honom kungjord var, något af egendomen, borge-1a närerna till förfång, sålt celler annorledes försking-1s rat; eller d 5. att han, der han idkat handel eller annan rö-le relse, hvaröfver bokhållas bör, fört falska böcker eller uppsåtligen sina böcker förstört, undanstuckit eller oläsliga gjort; s en sådän gäldenär skall dömas till fängelse i femtel Fe eller fjerde grad; vare ock förfallen till den påföljd; 1 som i 2 kap. 21 utsatt är. ( 2 S Till fängelse i sjette eller sjunde grad dömes I gäldenär, för värdslöshet, i dessa fall: 4. om han, genom obetänksamma företag; som ej stått i förhållande till hans förmögenhet; eller ge-l; nom slöseri, dobbel, lättja eller annan uppenbar vanvård, råkat i obestånd; 1 92. om han idkat handel eller annan rörelse, deröfver ; bok hållas bör, men sådan bokföring icke ordent( ligen fullgjort; ( 3. om han fortsatt sin rörelse och derunder upplänt varor eller -penningar, sedan han på sådant( obestånd kommit, att han sjelf inse bort, det han ej kunde rätt för sig göra; 4. om han, annan till skadar för sig användt varor: eller penningar, som Hönord, i egenskap af handlande eller idkare af kommissionsrörelse, till förvaring eller bestämdt bruks:betrodda: varit; 5. om han, å de sista trettio dagarna förr än han t sin egendom afträdde, upplånt varor eller pennin-: gar, och ej kan för dem . riktig redo-wisa; eller om han. inom sagda tid, gifvit någon borgenär, till förfång för de öfrige, betalning, pant eler an-: nan säkerhet för fordran, Som ej förfallen Varit, och han, i ty fall, ej gitter visa, att derefter inträffat trängande omständigheter, som förmått honom att egendomen afträda; eller ock om han,li der konkursen tvungen är, sådan åtgärd, som-nu? sagd är, till borgenärernas förfång vidtagit, sedan ansökning om egendomens afträdande honom kungjord var. 3 S. Brott, som i 2 sagdt är, må ej-åtalas af. annan, än målsägande. 27 Kap. Om åverkan; så ock om olofligt jagande eller fiskande. 4 8. Hvar, som olofligen bygger, gräfver, plöjer, sår eller planterar å annans jord, eller deraf något! intager; straffes med böter..-Det, som-sådt. eller: planteradt är, vare till den förverkadt, som: jorden q lagligen innehafver, 2 S Svedjar man olofligen å annans skog eller mark; straffes med böter eller fängelse i sjunde grad. l. 3 S. Fäller, syrer eller bläcker: man otofligen träd. å annans skog eller mark, i uppsåt att det sig till-Å. egna, eller tager der vexande gräs, torf, näfver, löf, bast, ållon eller nötter; böte till fyradubbla värdet af det således åverkade, ehvad han det bortfört, el ler ej: går fyradubbla värdet ej till tio Riksdaler; må dock böterna till det belopp.sättas.. Lag samma vare, om man tager vindfälle, ris; gren eller topp af träd, eller annat sådant, som ej till bruk upphugget eller beredt är. 4 8. Gör någon tredje gången; eller oftare, åverkan som i 5 sägs; då må han till fångelse i sjunde grad dömas. 35 S. Delägare i samfäld skog eler mark, som olofligen derå svedjar, böte till fermtid Riksdaler. 6 S. Säljer delägare-i samfäld skog eller mårk derifrån lofligen bort något af hvad i 3 nämndt är, eller. missbrukar han eljest sin rätt i sådan samfällighet; böte till dubbla värdet af hyad han olofti-l. gen sålt eller begagnat: gär dubbla värdet ej till fem Riksdaler ; må dock böterna till det betopp sättas: 7 S. Svedjar brukare olofligen å legd: jord, eller gör han annan åverkan derå; vare jag som i 2, 3 eller 4 S sägs. Säljer han från legd jord bort. något af hvad i 3 8 omtalas, eler vöfverträder eljestl. sin nyttjanderätt; varde ock då, med afseende påj. värdet af det han olofligen sålt eller begagnat, straffad efter ty i 3 eller 4 s skils. 8 S. Släpper man olofligen kreatur -på ännans ägor, eller tjudrar eller vallar man der kreatur; höte till trettio Riksdaler. Missbrukar man -betesrätt å samfäld mark; vare bot till tjugo Riksdaler: 9 8. Bryter eller nedkastar man olofligen annans hägnad eller grind; böte till fem Riksdaler, der ej gerningen, efter 22 kap. 22 S;-med högre straff heläggas bör. 10 . Hafyver någon okynnesfä, och gör det, genom hans missvård, skada å annans ägor; då han okynnet visste eller derom tillsagd. var; böte ill fem) Riksdaler. ER 2: 41 8. Tager man ötofligen väg söller gångstig öfver annans ägor; böte till tio Riksdaler. 12 . Jagar man olofligeni annans hägnade: park eller djurgård; dömes till böter. Har han dervid fällt, sårat eller fångat Högäjur,) som är elg, hjort, rådjur, ren eller svan; Straffes med fängelse i sjunde grad eller böter. 43 . För oloflig jagt ä annäns mark, som ej till park eller djurgård inhägnad är, bötes.tiH tjugofem ; Riksdaler. Är högdjur dervid fäldt, såradt eller fängadt; vare I bot till femtio Riksdaler. 14 S. Den, som olofligen fiskar, i annans. fisket S vatten, eller genom gräfning eller annorledes; draget , till sig annans fiske, eller genom stängser afhåtter )s fisk från annans fiskevatten; böte till trettid Riks-) daler. Missbrukar delägare sin rätt i samfäldt fiske; tv vare bot till tjugo Riksdaler. : 15 S. De brott, som i föregående 8 sagda äro; må ej åtalas af annan, än målsägande. 46 S. Sätter, i något af de fall, som i 4, 2, 3,ld 4, 7, 8, I, 11, 42, 43 och 44 SS sagda äro, förbrytare sig till: motvärn emot den, som egendomeh äger, innehafver eller värdar, eller mot dess folk, då nåaf honom taga åter hvad han åtkommit, eller ock fråntaga honom det, som till vedermäle af gernin-It gen qvarhållas må; dömes till fängelse i sjunde eller d sjette grad. 28 Kap. Om brott af embelsmän. c , 1 5. Ställer Konungens Befallningshafyanda, cler ec annan, som ä embetes vägnar äger alt brott åklaga,ld den han vet oskyldig Vara, under åtal vid Domstol; n varde afcatt Arch sStraffoc Åacconutam cÅåcaAm I 48 Lan