Aftonbladet – 12 december 1844, sida 3

Rea — Uti en korrespondensartikel i Götheborg H. o. S. T. förekomma bland annat följand märkliga uppgifter: I privata skrifvelser från landsorten förmäles, at tvänne af svenska riddarhusets mest notable kory förr i bref till sina vänner och anhörige låtit för äå, att alit. hvad de i reaktionärt och konservativ hänseende vid innevarande riksdag uträttat, sket med H. M. Konungens goda minne, samt att de konservativa partiet med full säkerhet kangöra räk ning på H. M:ts medverkan till ernåendo af det mål mat hvilket de sträva. Att dessa horrar i vissa fal hvirken sakna tilitagsenhet eller djerfhet, har mar mer än en gång haft tillfälle se; men att denn: djerfhet skulle sträcka sig så längt, att de om H M. våga uppdikta dylika sannsagor,, det hide jas verkligen aldrig ens kunnat ana. Visst och säker: är imedertid, att ingen, icke en gång vännerne ock fränderne i landsorten, tro brefskrifvarne på deras ord, utan taga dem för ett tomt skryt, för att ce, säga. nägot ännu värre och sämre. Intressant skulle det i sanning vara att kunna erhålla en tillförlitlig afskrift af ett par af dessa bref, på det att allmänheten sedan måtte hlifva i tillfälle att bedöma de medel, som de konservative heroerne, till vinnande af sina syftemål, tillåta sig att bruka. Att dessa just icke alltid äro de iädlaste och vackraste, kan könjas deraf, att åtskillige af de unge hjeltar, som så tappert bstodo H. E. grefve G. C. F. Löwenhielm att kasta represontationsförslaget ut genom fönstret,, på äterresan till sina hemarter utspridde att vi snart under den nye Konungen skulle få ett krig med Ryssen, hvars flotta redan kryssade i Östersjön. Känner man svenska bonden rätt, och vet man, att det, för hvilket han isynnerhet värderade Konung Carl XIV Johan, var den långvariga fred landet under hans regering fick åtnjuta; så inser man även ganska lätt, hvartill insinuat:onen om den ofreden skulle tjena. Min innersta öfvertyg är imnålertid den, att det nu mera icke kan lyckas vära aristokrater, att, om de än aldrig så gerna det ville, depopularisera Konungen. Nationens förtroende kan i min tanka Osear I hädanefter förlora endist genom -gna onat onetla handlingar. Att han icke vill låta några sådana komma sig till last, derföre äro hans valspråk, hans egetintresse och den uppmärksamhet, med hvilken de cu. ropeiska folken. följa hans konungsliga verksamhet oss en säker borgen Då man redan haft exempel på liknande för sök, nemligen i de bekanta kommunikationerna i Jönköping, rörande H. M. Konungens opinion representationsfrågan, bör man väl icke anse ör alldeles omöjligt, att de, som så väl känna sin egen popularitet, söka ockra med den popuaritet II. M. Konungen åtnjuter, och utgifva sig ör hans bundsförvandter, för att derigenom, om möjligt, lägga band på yttringarne af den allmänna opmionens ogillande. Nekas kan ej heler, att den sorts neutralitet, Regeringen synes nafva ålagt sig, litt kunnat gifva hennes vederakare anledning att vända sig denna neutralitet ill nytta; ty det bör väl icke förefalla så alldees otroligt, att Rezeringen gillar hvad den icke ned besked visat sig ogilla. Men detta oaktadt ynas de omnimn tilltagen nog plumpa, och let vore derföre önskligt att erhålla någon nirnare visshet om saken, och derom bör väl ingen fara an3elignare än Regeringen sjelf, hvars ledanöter, genom sina förbindelser med Riddarouset, a kunna komma till kunskap om dylika Umriebe. d k — — I morgon gifves uti Hr de Ia ;kal den första af de 3 musikaliska s a herrar Stein, Aubert och rangsera under loppet af vintermånaderna. Ett retar, som stödjes af tre så utmärkta talangunfälda verksamhet, måste utan tvifvel ,S tbland de mest intressanta i denna vv — olifva wo på linte uppstått i hufvudstaden ag, hvil1 ökad betydenhet uti en tid, då och vinner Croix nya N oirter, hvilSack komma att