Aftonbladet – 12 december 1844, sida 3

t,ledes ligga ett förnärmande; men med anledning denna anmärkning fråga vi, hvad hela meninge med: brefvet kunde vara, om icke att genom Afton bladet göra kändt, hvad Hr Hellberg derigenom ve tlat yttra? Hvad ondt det då kunde ligga serskild i omnämnandet af namnet Hellberg, är svårt at förstå. Hr Hellberg har väl uti denna dagens num I mer af Biet likasom antydt, att sådant skett för at Itrumfa med nomina propria, men detta är is måtto nytt för oss sjelfve, hvad det ifrågavarand fallet angår, som vi icke hört att berörde namn hit tills räknats säsom trumf, än mindre att länehafvare är någon DalaiLama, som hvarken kan få ses elle cis nämnas af den profana hopen. Om för öfrig afsigten ej var att brefvet borde omnämnas, så had det ju varit alldeles tillräckligt, att afvakta följand dagen, då Biets utgifvande. rättast hade upplyst on misstaget. — Derefter följer sjelfva frägan om Afton bladets beskyllning, som skulle utgöra egentliga skä ilet att begära brefvets publikation. Hade denna be jskyllning (att i brefvet utfares med en nästan ner vös febersjuk häftighet )stått ensam och blottad pi allt bevis, så hade Hrj4ellberg haft någon rätt till sin anmaningar, churuväl de ändock kunnat framställa: i en mindre otidig ton; men nu förekom i Afton. bladet äfven skälet hvarföre den omtalta tonegenska: pen tillades brefvets innehåll, nemligen att det är fråga om intet mindre, än att Aftonbladet velat tags heder och ära af den, som satt sitt namn under prenumerationssedlarne,. Påstår nu Hr Hellberg mihända, att detta är en lögnaktig uppgift? Uti brefvet förekommer den likväl, (oheräknadt flera andra likartade uttryck) uti följande långt mera direkta ordalag: Jag kan icke veta, hvarföre Aftonbladet g nom denna os annfärdiga och förvrän:ande berättelse velat taga heder och ära af den, som salt sitt namn under prenumerationssedlarne såsom löftesman att åtagna förbindelser soa uppfyllas — — — — Att detta finnes i brefyct står att se på Aftonbladsbyrån. I fall det nu icke kan nekas, att detta häftiga utfarande emot Aftonbadet, för ett misstag, som så naturligt föranleddes af tidningen Morgonens anmälan, och som dessitem lättast vederlades genom Biets fortsatta utgifvande, samt således omöjligen kunde undgå att uppenbaras, utan någon öfverdrift verkligen kan rubriceras såsom bevis på en nästan nervöst febersjuk häfiighet, så mycket mera, som det stora He!lbergska namnet icke ens af A. B. nämndes, å torde läsaren finna, att Aftonblidet i samma artikel tillräckligt rättfärdigat begagnandet af uttrycket: en nästan nervöst febersjuk häftighet, utan att någon moralisk pligt kan ålägga oss en vidare förklaringsskyldighet. Deremot, hvilken massa af otidigheter hafva icke herr Hellberg och Biet utöst emot A. B. och dess förläggare, i utbyte blott mot det enda uttrycket om den r nervösa häftigheten, och derigenom ytterligare bek äftat ep thetets tillämplighet. Slingerbultar, undflykter, insinuationer, hän. gyckel, att vilja taga heder och äran, 0. s. Vv. Allt detta utgör så mycket mera skäl för oss att vidblifva vår föresats, och det bekräftar tillika, hvad man ofta förut haft tillfälle bemärka, att Biets redaktörer verkligen måste vara behäftad: med den blindheten, att icke sjelfve varseblifva alla de grofheter de titäts s:g mot andras personer, medan deras egen ömtålighet verkligen gränsar tiil det löjliga. Slutligen få vi nämna, att på det man cj må tro, det Aftonbladet hyser någon farhåga för sjelfva pucerandet af br Heilbergs bref, är en afskrift deraf ntemnad i boklädan der Biet utgifves, under adress VI hr Hellberg, som gerna för sin del må göra hvad bruk deraf, han behagar. ee