Aftonbladet – 11 december 1844, sida 1

ee Sox — ÅL M M MW HL ff. . . .c rv r 8 Mu fann den irrande v ndraren härberge uti han hus, aldrig den fattige tiggaren den ringaste all mosa — aldrig, med ett ord, sågs han utöfy någon ädel han: ing. Dessa tvenne män voro rivaler. Båda gjord anspråk på Helenas hand, hon, som var den end: dottren till den mäktige, rike Jacob Lambert och Helena, som nyss fyllt sitt nittonde år, och hvil kens skönhet fördunklade alla Lew istowns vackr tärnors, liksom den måns sförgade neglikan, i en kran af violer — hvilkens intagande lynne och älskvärd: manirer gjorde henne afsudad af alla som känd: henne — denna sköna flicka var bestämd att blifvs Morris maka. — Förgäfves anropade hon sin fv barmhertighet, föreställande honom den ofantliga skillnaden i ålder emellan henne och den blil. vande maken. — Lambert förblef obeveklig, förböd henne, att någonsin tala med Henrik, sam! påskyndadå bröllopet. Elackars felena! Dömd att förena sitt öde med den mans, som du afskyr, och hvilken enlast begär dig för att öka sina rikedomar — skall din lefnad endast blifva en förlängd märtyrdöd, som ingenting på jorden skall kunna linra. — — Ack! hvad skulle du väl ieke vila sifva, om, jemte lydnaden för din far, du kunde rena din kärlek: med Henriks? I. UPPTÄCKTEN. Här är jag nu beprydd och tillredd för offret!, sade Helena, neddignande på en soffa, Min far rar varit döf för min klagan, och i tanke äl söra min sällhet, störtar han mig i en afgrund ut fasor. — Hon kramar bärunder en blomster