Aftonbladet – 11 december 1844, sida 1

Jag tror det visst icke heller; men jag befarar, att den gamle Morris icke är okunnig om hans vistelse, och, som han också är kär i henne, så — — Ceh hvad menar ni dermed?) Ingenting; nen då Morris älskar ITelena, och hon föredrar Henrik, så vore väl icke att undra på, om den förre sökte undanrödja det mellankomna bindret. — — Jag vet imedlertid om ingenting, men jag tycker icke om Morris klippskhet. Det säkra är imedlertid,) sade den äldre af de två, tagande en klunk öl utur muggen, att i morgon firar den gamle älskaren sitt bröllop med ielena på Lamberts gods, som du vet ligger oming två mil härifrån. amialade två min, den ene gammal, den Så andre ännu unz, omgifna utaf ett moln af tobaksrök, der de sulto förtroligt med sina pipor och en fradgande ölmugg, vid ingången af en köllare i Kewistown, en liten köping, som vid den tiden knappt hade tvåbhundrade invånare. Föremålet för deras samtal, ynglingen Henrik, var en skicklig jägare, hvilkens städade sätt att vara tycktes höja honom öfver hans likar. Hans djerfyva själ tycktes icke vilja förlika sig med jordbrukets enkla elsättning, och, i saknz dd af utvägar att kunna lysa med sina talanger, använde han hela sin verksamhet för att i de tälta snår, som betäcka Niagaras bräddar, för följa den svarta björnen eller den vilda pantern, William Morris var en rik possessionat. Hans mörka och frånstötande. uppsyn och grofva fasoner,, men framför allt hans gränslösa snålhet, gjorde honom till ett mål för allas hat. Aldrig