Aftonbladet – 10 december 1844, sida 3

Article Image
ARINLDLIIORA DR ET AF ORVAR ODD. vu. , Köpenhamn, Nov. 25. (Slut från gårdagsbl.) Den sak, som närmast Enhetsoch Språk-frågan, gjort hittills mesta väsende af sig uti Roeskilderförsamlingen, är den så kallade Landbosagem, Jag har redan i ett föregående bref omnämnt bonden Peder Hansens agitation i de sjaelHandska socknarna, och de petitioner till ständerna angående en reform i jordäganderätts-förhållandena, som vore att vänta till följe af denna agitation. Det var Christensen och Drewsen, som i ständerförsamlingen framlade dessa petitioner, och dermed offentligen gåfvo ett uppslag åt den hos den stora massan af upplysta och rätt-tänkande män längesedan förberedda frågan om upphäfvande af det gamla godsväsendet, — domänerne och fideikomisserne i främsta rummet, — samt om ,Fxsteväsendets förvandling till Sjelfegendom och vArfvefästen. För alt gifva er ett begrepp om de arma husmännens eller torparnes belägenhet i största delen af Danmark, vill jag blott till exempel: meddela er en liten statistisk uppgift från ett af de Seländska amten, Holbecks. Godsegaren har här på en den eländigaste jordmän, dels-sandvall, dels moras, upplåtit, — jag säger: allerunderdånigst upplåtit, — två tunnland jord med en liten stuga åt hvaren af sina husmän. För att, enligt allernådigst medgifvet fäste, få bruka dessa arma två tunnland och få bo i denna stuga, skall I 2 5 nu torparen först och främst underhålla 234 2 famnar dubbelt dike, derefter erlägga en årlig penning af 29 Riksbankdaler, samt på köpet utgöra tvenne så kallade klappdagar, det vill säga: gå och hålla skall, slå på trädstammarne och skälla som en hund, när Hans Höga Nåd täckes vilja jaga. På det att den arma fan åter måtte blifva i tillfälle att betala dessa ofvanbemälde 20 Riksbankdaler, har godsegaren allernådigst medgifvit torparen att för godsets räkning göra 60 dagsverken å 2 mark om sommaren och 4 Y, mark om vintern, då torparen imedlertid skall hålla sig egen kost och egna redskap. :Dessa dagsverken, hvilka i reda pengar göra tnremot den summa af 20 Rbdr, som den höga herren skall hafva, få imedlertid icke utgöras när det faller torparen lägligt, utan på tillsägelse från godset, och det kan alltså hända att de infalla just då den stackarn har som brådast för egen räkning. När nu dessa 69 dagsverken afgå tillika med de många, son ertänka på sin egen och de sinas nödtorftiga bergning? — och det är väl dock meningen att han något så när skall kunna underhålla lifvet! — Härtill kommer slutligen att han alltid kan efter ett halft års uppsägning afhysas, och till och med utan något det ringaste slags uppsägning bortdrifvas, så fort han icke på timman betalar sin fästning eller så vidt han befunnits på minsta vis ha felat mot godsets polisordningar, såsom till exemfordras för dikenas grälning och underhållande, hur mycket har han öfrigt af arbotsåret, för att) pel om han blott hållit för egen räkning — en! lös hund, Det synes icke behöfva någon särdeles deduktion, för att öfvertyga om allt det olyeksaliga och odiösa i detta de danska husmännens belägenhet. Man säger, att de äro fria män, till och med att de äro danska medborgare; men i sjelfva verket hvad äro de dock annat än slafvar under ett mindre stötande namna? I hvad afseende äro de vestindiska plantage-slafvarne sämre lottade? De lyda piskan; men de danska husminnen stå äfven på säll och vis under samma fuktelstyrelse, ty hvarje godsegare har rättighet att vidmakthålla på sitt domän en fullkomligt feodalistisk polis. De svarte kunna dock saklöst piskas till döds, men de hvila torparne få bebålla lifvet; det är sannt, detta är en väsendtlig skilnad ..... Imedlertid har detta herrar Christensens och Drewsens andragande om en förbättring i det arma -husmansfolkets belägenhet, och, såsom vilkor härför; en förändring i hela jordegande-rätten, uppväckt i-kammaren en storm utan like. Professor David här stigit upp alldeles afurioso och utmålat den åsyftade reformen såsom ett försök att vända upp och ned på allt beståndande, att undergräfva statens grund, att införa ett bondregemente, och så vidare; allt gamla fraser, hvarmed man i hundra år bjudit till att förskräcka de redan på förhand förskräckta och såmedelst motverka all, äfven den obetydligaste, reform. Saken är tills vidare hänskjuten till kommittå, och äfven af denna fråga lofvar man sig högst märkliga debatter, när den kommer åter för församlingen. Man har under de sednaste dagarne åter fått inledning att uppväcka den gamla frågamom dokor Dampe, den bekante statsfången, hvilken med ett öfver 20-årigt fängelse måst plikta för sina konstitutionella Umtricbe Efter att hafva suit i strängt förvar, dels på domhuset i Köpenhamn, dels ute på Caristiansö, blef han för några år sedan benådad med förvisning till Bornholm, derifrån han nu utskickat ett par häften af en skrift: Till Danmarks Borgare, En mängd apprörande saker förekomma häri angående det barbariska sätt, hvarpå han under största tiden varit behandlad. Han fick sålunda t. ex. aldrig lof att tala med någon menniska längre än fem, sex minuter, icke ens med sina barn, och detta ändå alltid under närvaro af en soldat, som hade sig ålagdt att rapportera allt hvad som sades; endast ylterst sälan erhöll han tillstånd att gå ut på Christiansö

10 december 1844, sida 3

Thumbnail