Aftonbladet – 9 december 1844, sida 2

MRF esE TE 9 MILE AIR ARISTA at La HVAR VT adl fast grundlagd, isynnerhet hos Bondeståndet, som utgör fem sjettedelar af nationen, och allt vidare fortbildas hos detta mäktiga Stånd. Utan reform ingen lycka i Sverge, heter det redan länge, och det kan icke uteblifva, att nationen tager initiativet, när den blir öfvertygad, att de privilegierade ej vilja någon enhet.n OM SUNDSKA TULLENS UNDVIKANDE MEDELST EN KANAL VID HELSINGBORG. Uti Dagligt Allehanda för d. 22 November lästes härom en artikel af assessorn Juringius; hvilken möjligen torde, såsom mer än en blott kuriositet, förtjena uppmärksamhet. Den utgår ifrån den ideen, att då Danmark, enligt traktaten, endast kan fordra afgifter i Öresund af de fartyg, som passera den s. k. tullinien, en imaginär linea dragen emellan Kroneborgs fästning och norra ändan af staden Helsingborg, så hade Sverge rättighet alt göra sig oberoende af denna tull genom en kanal ifrån de s. k. Hallarne, ett stycke ofvanom nämnde tullinie, och genom landet in i Helsingborgs hamn. Hr Juringius yttrar härom följande: Midtför Kroneborg ligger, på svenska sidan, en liten udde, som kallas Hallarnepy, der ett gammalt batteri finnes och hvarest sundet är smalast, eller blott 6663 alnar. Det vatten, som ligger norr om denna linie, räknas till Kattegat. Det var vid desse Hallarv, som grefve Platen skall hafva funnit, fastän för sent, att Helsingborgs hamn bordt anläggas. Ett stycke derifrån, åt Kattegat, skulle kanalen börja, gå förbi Hallarne och en del af Helsingborgs stad och sluta i den nu varande hamnen, der kanalen hade sitt utlopp. Lika litet som det nu betalas någon dansk tull för de fartyg, som från sundet och Östersjön inlöpa i Helsingborgs hamn, hvilken ligger innanför Kroneborg, lika litet kunde det behöfvas att betala någon tull för dem, som inlöpte. i kanalens mynning från Kattegat. Det egentliga sundet passerades icke och när ingen dansk tull kan begäras för de skepp, som gå till eller ifrån Östersjön genom Trollhätteoch Götha kanaler, så kunde icke heller någon sådan begäras för dem, som gingo igenom Helsingborgskanalen; och det större eller mindre afståndet från den gamla tullstationen, Helsingör, kan icke verka på rättsfrågan. Danmark har uppfört tullhus vid vägen mellan Hamburg och Lybeck; och Danmarks rätt att taga betalt för det att dess territorium får passeras, kan icke sättas i fråga, fastän urminnes häfd derpå finnes att få passera den dåliga vägen för intet; men deremot kan icke heller sättas 1 fråga Hamburgs och Lybecks rätt att undvika den dyra vägen och gå en annan, hvilket ock inträffat. — Alldeles så förhåller det sig med Sveriges rätt att genom en kanal vid Helsingborg undvika den dyra sjövägen på danska vattnet. Det kunde väl hända att Danmark, likasom det sker på det breda Bält, då ville hindra passagen mellan Saltholmen och Amager, samt der, i stället taga tull; men då återstod Flintrännan, på svenska sidan, så att danska vattnet, på intet sätt behöfde anlöpas; och kunde bogseringsfartyg der blifva af stor nytta, intilldess hvarje större fartyg, utom med segel, framdrifves genom något machineri, hvilken tidpunkt torde vara närmare än mången tror. Men icke blott svenska, utan äfven alla andra nationers fartyg kunde begagna sig af denna kanal, för en vida mindre afgift än sundska tullen. Skulle denna tull på sådant sätt upphöra och Danmark toge igen kanske det mesta af sin skada, genom att göra Köpenhamn till en frihamn eller på annat sätt; så vore kostnaden till Helsingborgskanalen i alla fall icke bortkastad; ty först och främst hade aktieegarne, hvilka jag tycker borde bestå af alla redare och köpmän 1 riket, ja äfven utlänningar, hvilkas skepp eller varor nu måste betala sundska tullen, sina penningar igen , -genom dansammas upphörande, och för det andra, vore kanalen qvar, såsom cn stor och rymlig hamn för de största skepp, der äfven skeppsvarf kunde anläggas, och hvilken, så nära stråkvägen för 42 å 15,000 skepp årligen, ofelbart skulle, af många deribland, blifva begagnad, dels såsom hamn och dels äfven såsom kanal vid de tillfällen, då den starka strömmen förhindrar framkomsten mellan Kroneborg och Hallarne, fastän vinden kan vara gynnande. Då Danmark, genom den goda vägen mellan Hamburg och Kiel samt tullbusen på den dåliga vägen åt Lybeck, vill upphöja Kiel på Lybecks bekostnad, kunde det ej klaga öfver om Sverge också ville något upphöja Helsingborg på Helsingörs bekostnad, genom hvilket hela riket dessutom tillskyndades en oberäknelig nytta. Uppfördes det sedan på Hallarne ett torn, försedt med bombkanoner, och den höga vall eller kanalbank, som emot sjön uppkastades, äfven dermed förseddes; så kunde Sverige och Danmark tillsluta sundet för fientliga flottor, hvilket icke genom Kroncborgs fästning kunnat åstadkommas., Hr Juringius beräknar, att kostnaden för denna kanal ej kunde öfverstiga 500,000 rdr bko, och att, om blott hälften af de skepp, som nu passera