Aftonbladet – 9 december 1844, sida 2

chefen för Kongl. ecklesiastikdepartementet, riddaren af Svärdsorden hr F. Q. Silfverstolpe, samt till ledamot: historiemålaren, agreen vid Kongl akademien, hr R. W. Ekman. (St. T.) — Uti Cölnische Zeitung för den 27 November förekommer en artikel om och från Sverge. hvilken på ett så träffande sätt, nästan bättre än vi funnit i någon inhemsk tidning, skildrar den nuvarande politiska ställningen, att vi göre oss ett nöje att meddela den för våra läsares räkning: Bref ifrån Stockholm från ledamöter af riksdagen — så börjar artikeln — låta ganska nedslaget och lemna ingen förhoppning om reformernas utförande. Man fortfar att hysa den bästa mening om Konungens välviljande och redliga afsigter:; men hvad hans reformerande planer beträffar, så vill det allt tydligare synas, att dessa äro mera riktade på en småningom skeende omgestaltning af förvaltningen och lagstiftningen, än på en politisk reorganisation, ur hvilken allt det öfriga sedan kunde lättare utveckla sig. Men det är tillräckligt bekant, huru häftig och ihållande striden om en ny statsform varit i Sverge, alltsedan de tre sista riksdagarne; huru Borgareoch Bondestånden samt någon del af Adeln, understödda af pressen, enträget yrka på att upplösa den gamla författningen om fyra riksstånd och ordna riksdagarne efter en ny val-lag. Dessa förhållanden, likasom öfverhufvud det närvarande Sverges tillstånd, äro föga bekanta i utlandet; de utvecklas likväl ganska fullständigt i en för kort tid sedan i Tyskland utkommen bok: Sverige 482453, af Theodor Migge, ett arbete, som äfven i vårt länd väckt ett lifligt intresse. Konungens throntal innehöll till hälften löften, att reformförslag skulle förberedas — (om representations-frågan fanns der likväl egentligen ingenting yttradt; Red:s anm.); — men i alla frågor af detta slag har Regeringen hittills iakttagit en fullkomlig neutralitet, och personer i Konungens närmaste omgifning hafva till och med häftigt yttrat sig deremot, såsom t. ex. i representationsfrågan. På detta sätt synes en grundsats af lazsserraller allt tydligare framträda. Man låter sakerna gå som de komma, men säger derunder idkeligen till den liberala pressen, att den bör vara försigtig. icke blifva otålig, icke hysa öfverdrifna fordringar, 0. s. v., utan beskedligt afvakta hvad som slutligen kan ske. Härtill kommer, att den liberala oppositionen icke på länge varit så svag som nu. Många ledamöter af den gamla oppositionen befinna sig i ett slags förtjusningsfeber, emedan de hoppas allt af Konungens person; andre äro personliga vänner till ledamöterne i den nuvarande ministeren, som representerar ett välviljande tänkesätt och en viss modererad liberalism. Alia hoppas derföre och alla vänta; inom Ständerna hör man sällan någon energisk, otåligt fordrande röst; ja, med några få undantag, icke ens Borgareoch Bondestånden. Härigenom har modet hos den stationära delen af Adeln och Presteståndet vuxit utomordentligt, så att det är alldeles omöjligt att inom dessa Stånd genomdrifva något beslut, hvilket syftar till ett liberalt politiskt framskridande. Många liberala ledamöter af Adeln gå också icke ens vidare upp på Riddarhuset, emedan de i vigtigare saker ingenting kunna uträtta emot den kompakta majoriteten af kammarjunkare, landshöfdingar, öfverstar, majorer och löjtnanter, m. m., som utgöra fem sjettedelar af huset. Man hämnas väl på denna militäriska och embetsmanna-majoritet derigenom, att Riddarhuset ibland allmänheten benämnes med uttrycket kasernen; men hvad ersättning lemnar denna, om också träffande bittra sarkasm för den sorgliga sanningen, att förhoppningarna på förbättringens sak sjunkit? Reaktionen har i alla fall satt upp hufvudet och lyfter det allt högre. Det är nästan icke tal om annat, än om fasthållande vid det gamla, om bevarandet af helgade och häfdvunna rättigheter, om nya prohibitifåtgärder emot handelsfriheten, om skärpta lagar emot de försvarslöse, o. s. v. Ni kan göra er ett begrepp om majoritetens stämning, då jag berättar er, att en motion att låta qvinnan blifva myndig vid 235 års ålder icke erhöll en enda röst; förgäfves förordades den af pressen, som ldervid framdrog andra länders exempel. Man borde icke ändra något af det befintliga, sade ; somliga (ogift qvinna står i Sverge, enligt lag, under förmyndare, om hon är än så gammal), andra ville afvakta den nya civillagen, 0. s. v. I och för representationsfrågan har visserligen en kommitt af kberala representanter nyligen bildat sig, och utarbetat ett slags mixtum compositarm namliscan an vikedao mad två kamrar af