Aftonbladet – 5 december 1844, sida 3

— Al! märbeten lirer icke hafva glömt att Calle, denne ystre son af den älsklige skalden v. Braun, som förlidet år, just vid denna tid såg ljuset, till mycken förtret :ör en och annen, som icke tål pojkar, lofvade att ban innan kort skuile efter ö jas af en liten syster Carolina, com skulle bl:fva mycket sedesam och försona allt hvad lilla Calle brutit. Vi kunne nu fär med dena underrä telsen att Calles löfte blifvit uppfyldt, och att Wilbelm von Brauns sångmö i deg på morgoxen skänkt veriden ea välskapad dotter, som, på det skriften skulle falibordas, undfått i dope! det vackra namnet Carolina. D3 många, som skyndat til för att t:ga den lilla nyfödda i ögon sigte, försäkra ett hon är elt ganska vackert barn, visserligen icke olik fadrer, ej heller saknande syskontycke med brodren, men redanmycket nål. Hon skriker aldrig, och cm mean någon gång ser en liten tår i bennes öga, så är det blott en af dess kristaliklsra perlor, som älskare och poeter hemta ur ,årens blåa källan, och som hafva den goda egenskapen att sorgen och glädjen med lika förmån spegla sig deri. Hon talar redan, i bunden stil lika lätt som i obunden, och vi torde få tillfälle att enart lemna ett prol af bennes försök i dena förra stilen.