Aftonbladet – 4 december 1844, sida 1

— rr — —— skuld och till afvärjande sf egna färebråelser, begagnar ena oskyldig qvinnasskymfande? Hvad som anklagar dig sjel:, vill du påbörda en axnan. Tror du, att alkaldens skarpa öga icke upptäckt något om din böjelse till den gamle skurkens sula, smutsiga unge. Du har bragt det högsta idande öfver din fars hufvud. Han miste förakta sonen och rodsa öfver att. hafva gifvit Li it ett sådant missfoster. Mia värja har förvärfvat mig Navarras akt ning, svarade den uppretade ynglingen. Hvem vågar taga den? Och om alkaiden såge rätt med sina lurande !c-ögön, skulle han fiana det icke vara en så himmelsskrionde skymf, att en Almeida äfven söker någon fröjd hos-hedens vilda, föraktade blommor; och är väl jog den förste, som gjort det?, Den gamle grefven såg på honom med stora, vidt vppspärrade ögon; sedan sade han doft: Bort nuf Castellanen skall tillrigla dit. rum, på det den giftiga ormen ej må såra konung, qvivlig dygd — och äfven fadren! Don Jose gick i högst uppretad stämning. — Grefven ringde på betjenterne och lät bjuda sin slägting Rivadavia till sig. Hvåid som nu följde, kan läsaren sjelf föreställa si. Don Joaquins berättelse satie den annars kallblodige Don Igniz i eld och låga Hela fa miljen blef kallad till den bäftiga konferensen, hvarvid den-arma Blandina njåste utstå en ling, irqvisitorisk tortyr, ehuru bon i modren och systreh hade skickliga och vältaliga advokater. Mer lå slutligen den uppbragte Dan Izn:z bealldej utt Don Jose skulle förekallag, för att förete sina vevis eller straffas för sitt pedriga förkl, och den