Aftonbladet – 2 december 1844, sida 2

— Innehållet af det i Lördagsblidet af Svenska Minerva i dunkla ordalag beskrifnabandbrefvet ifrån chefen för landtförsvarsdepartementet til! an distriktsgeneral, fom bar afseende på militäi rens deltagande i opinionsyttringar i representatioosfrågan, är nu bekant och har redan i dag på morgonen stått i Dgligt Allehanda. Viinföra de här nedan: Till H:rs Mej:t Konungens kunskap har kommit det tvenne officerare af 4:sta Lifgrenadier-regementel och Nerikes regemente satt sig, jamte andra personer t spetsen för samlandet af opinionsyttringer rörand repvesentationsfrågan. Konungen önskar lifligt. att denna vigtiga samhälls angelägenhet må kunna brivgas till ett lyckligt slat och omfattar med värma hvarja tillfälle att brirga då stridiga åsigterns härom till försoning, såsom säkrast medel att befordra detta mål; men Hans Moeaj:t anse ett det icke anstår den väpnade makten, att upphäf va sig till ledare af dagens politiska tvister, i hvil ken rigtning det vara må. Hans Maj:t. fom med Jledsvad erfarit, att denn grundsats blifvit förbisedd inom 4:1ta Liferenadier-re gementet och Nerikes regemente, bar fupnit angelöget att derpå fästa herr generallöjtnartens uppmärksamhet och önskar, att herr generallöjtnanten låter, på lämp ligt sätt, komma till de under dess befäl ståenda re gementers och korpsers kärnedom dessa Haus Msj:t nådiga tänkesätt. Konungen tror, att det sanna fri hetsbegreppet står att väl förena med den sans oci den hållning, hvilka böra utmärka hvarje rättskaffen krigsman; ceh den förträffliga anda, som lifvar Sven ska krigsmakten, är Kovungen en säker borgen. at denpa öfvertygelse förblifver allmänt rådande inor arm ens leder. en Hvilket allt jag, på vådigste befallning, får äran vi handen gifva. Med utmärkt högaktning c. 2. (Uaderteckradt) Gust. Peyron. Men finner vid läsningen at ofvanstående, de texten a? sjelfva brefvet icke alldeles har de