Aftonbladet – 2 december 1844, sida 1

KK SES DR ET 15 CESAR ROR SIE DOE TE ATEA SMK ETEN VIE SETS OAS Qvinnan höjde stolt sitt mörka hufvud och sade Koita bär på sig sitt skyddsbref, sitt v:pen Äfven då du förviste henne, skulle hon, om hon velat, just i denna dal funnit den säkraste upphållsort. Hvar är din son? frågade gubben, afbrytande. pPå ett helt år bar jag ej sett hans skugga, svarade hon kallt, soch vet litet om bans irrande steg. Fadrens högfärdiga blod sjuder i hans ådror, och, ehuru strängt han än hållits, har han, ifrår lindan, ej funnit behag i de vandrandes lefnads sätt. Vid Duero svärmade han i lag med de främmande krigarne, öfverkomna från den stora rika ön, och rödrockarne sågo honom gerna ock lärde honom sköta vapen. Sällan har han besök! vårt nattläger på den ödsliga stranden, och flere af de våra hafva sett honom i Salamanca, Segovi2, j:, i Madrid, väl utstyrd i de hvitas drägt. Och du zsädes icke för honom — och vet likväl, att hvarje barn af vår stam är bemfallen åt döden, som ertappas under spansk mask och förklädnad ?, frågade gubben, förvånad. Om barnet icke lyder modrens vink — må det då sjelf ansvara för sitt fally svarade qvinaan kallt. — Och gjorde du väl bättre, vise Naisim, då du ibland ditt folk insmög grefve.onen och, vid ett sådant narrspel, gaf din sondotter till pris åt en kärleksyrrnde prjke?x Koita, uppfor gubben häftigt; klandra icke fadren, hvars vred8 du en gång erfarit. Saken är allvarligt och väl öfvertänkt. Hans kärlek till Damgoja. är så varm och sann, att jag sätter mitt gamla bulvud i pant derp3, att han en gång införer Damgaja såsom herrskarinna i klippslottet.n Zigenerskan skrattade högt.