Aftonbladet – 30 november 1844, sida 3

ee (Insändt.) MANTALSPENNINGAR OCH SKYDDSAFGIFT En omständighet i afseende på den nu före slagna Bevillnings-förordningen, som icke blifvi vidrörd hvarken genom motion eller uti BevillningsUiskottets förslag, är den olikhet i debitering af Mantalspenningar och Bsvillning, som nv äger rum. Enligt 4:a g uti nu gällande Bevillnings-förordning, skall personlig skyddsafgift erläggas af alla meilan fyllda 48 till och med 60 år, och äfven efter denna tid, om de skattskyldige dertill anses äga förmåga; Uti 39 stadgas deremot, att alla, som äro fyllda 47 år, skola i mantal skattskrifvas. I öfrigt lära beräkningsgrunderna för dessa båda afgifter vara lika. Det myckna besvär, som genom : dessa olika beräkningssätt drabbar så väl redogörare, som kontrolI:nter, torde dock flerfaldigt uppväga den pekuniära vinst, som det allmänna deraf äger. Under år 1842, det första år, för hvilket 1844 års Bevillningsstadga tillämpas, uppgingo Mmtalspenninsarne af 1,624,050 personer till 379,862 Rdr 98 sk. Bevillning efter 4:sta Artikeln utgick -deremot af endast 1,546,509 personer. Mantalspenringarne erlades således af 74741 personer, hvilta icke betalte Bevillning. De för sistnämnde personal belöpande man:talspenningar kunna, i förvållande till det hela, antagas utgöra omkring 17,500 Rdr, hvaraf, då afkortning och restantier fter samma grund afdragas, återstår ungefär :5,000 Rdr Bio. Med uppoffring å statens sida i endast dessa 15,000 Rdr, nemligen derigenom, tt skyldigheten för mantalspenningars erlägga de j vidtog förr, än samma skyldighet i afseende å personella bevillningen, skulle man således alva gjort ett icke så obetydligt steg framåt för oskattningens förenkling. Det var märkligt nog, it Rikets Ständer, som vid sista riksdag framyttade tidea för mantalspennisgarnes erläggande ån 435 til 47 år, och för personliga skyddsfsiften från 47 till 48 år, då icke på en gång 80 ut steget och bragte denna i sig sjelf likarte beskattning till enhet, hvilket mycket lätt yckes låta sig göra, då genom deana förändring itet serskildt stånds intresse förnärmas, utan alla umhölisklasser skulle deraf draga samma fördel. SEKT RETT ARE