Aftonbladet – 30 november 1844, sida 3

(Insändt.) MARKEGÅNGSPRISET INOM STOCKHOLMS LÄ är detta år minst 2 Rdr Rzs högre, än höst torgpriset i Stockholm på spasmål af årets skör Då detta möjligen är händelsen inom flere län oc i Altozbladet 2 I72 talas om svårigheten at erhålla. spanmål af årets gröda; fullt god ech vig tig till kronoräntornes betalande, torde man bör fästa råntegifvares uppmärksamhet derpå, att Konz brefvet d. 23 Jan. 1777 förordnar, att, som sli mogen icke är förpligtad att utgöra dess tiond och afradsspammål i bättre eller renare säd, än så dan som vid deras bemmesn vexer, så har löne tagares anhållan att den måtte levereras efter vizt nemligen 4 tuana Råzg 437, lisp. och 4 tunn: Korn 41 !, lisp., icke kunnat bifallas. Det bäst: medel att omintetgöra verkan af markegångspri sets orimliga höjd är således, att alla räntegifvar uppsäga sin spanmål, att leverera in natura, då let visserligen ej i år bör blifva svårare än anira år alt erbålla afradsgild säd. Då detta år inom Stockholms län skörden vait svag, sparmilen af dålig beskaffenhet och så åga priser, att produktiva kostnaden ingalusda etalas, blir säkert stor penningebrist den tid kroioutskylderne skola indrifvas. Det tyckes då vait billigt, att genom en låg markegångstaxa linra nöden, i stället att genom en öfver rättvisan ög, uppdrifva skatterna. Detta torde äfven bevisa rimligheten i nuvarande sättet för markegångsrisernes bestämmande, der landshöfdingen oftast, Bart sagdt, ensam kan aftöra dem. BA Icke räntegifvare.