Aftonbladet – 28 november 1844, sida 2

got fädernesland, känner icke tro, icke tacksamhet och är fal till allt ondt. — Jag vill ej fråga, hvar den gamle skurken har sitt tillhåll; vill likväl tillåta, att du sänder en ridande till honom och betalar, hvad han af egennytta gjorde, så högt, som hade han räddat sjelfva det katholska majestätets lif; men låter ban se sig inom mina gränser, kommer du att skåda, huru hans hvita skurkhufvud tager sig ut emellan den högsta granens svarta grenar. Jag vågar icke bryta mitt löften, svarade Jose; han är mäktig, en höfding, en furste för sitt folk, och hans hat kunde blifva farligt för er, för mig och våra underlydande. En höfding, en furste?, frågade Don Joaquin lifligt. Huru vet du det? Ingen känner detta bedrägliga folks hufvudmän. Hvarken irqvisition, alkald eller tortyr hafva kunnat förmå någon af dessa smutsiga gula, att uppgifva deras anförares eller förråda deras gömställen. — Hvaraf vet du alltså, att denne var en höfding? — Har du ärelöst umgåtts med honom? Voro qvinfolk med den gamle syndaren?, — Han frågade det sednae med feberaktig häftighet och af vrede darrande tunga. Don Jose förskräcktes för fadrens vanställda ansigte. Hans kinder upplågade, men hans hederskänsla förbjöd honom att !juga. Ha fhögt svarade han: Den gamle uppgaf sig. sjelf, såsom sin stams hufvud. — Hans familj var ej stor, en flicka ledsagade honom, — jag tror ett. barnbarn till Tiravandaborum och en enda tjenande gosse.n Tiravandaburum! efterstammade Don Jozquin, och detta besynnerliga namn tycktes verka på honom med förkrossande tro:lkraft. — Hans ansigte blef dödsblekt, ban vacklade och föll, såsom sanslös, på soffan. — Då Don Jose skyndade fram till hjelp — stötte kan honom ifrån sig — och kunde endast qvidande yttra: Gå till damernaSkicka bit Basilio. — Gå, eller du dödar din far! Djupt skåikad, förvirrad af det obegripliga, gåtlika i fadrens förhållande, störtade ynglingen ut och sände alla, dem han mötte i gångarne, till den sjuknades bistånd. . (Forte. följer.)