Aftonbladet – 28 november 1844, sida 2

mr till besinning, var jag omfattad, afväpnad och slasen till marken. Fyra blanka knifvar hotade min strupe, och allt hvad jag hade på mig var i ögonblicket röfvadt. Nästan qväfd af det inre maktlösa raseriet och väntande döden, såg jag hastigt från buskarne framträda en gråhårig gubbe, vid hvars sällsamt ljudande rop, bovarne förskräckte släppte mig. Alt springa upp, fatta min på marken nedfallna bössa och höja kolfven deraf mot våldsverkarne, för att bämnas, var ett ögonblicks verk ; men äfven min arm höll den underbara gubber tillbaka. — Låt vara de unga valparne, som lupit utur hundkojan, sade han; en ädel hand besmittar sig icke med orent blod. De anfallande måste återställa allt hvad de tagit, och på en vink af gubben skyndade de bort. Nu erinrade jag mig, att jag förut sett den gamle. Vid Segrefloden, nära Urgel, hade min guerilla räddat hovom och hans familj från ena hord fransyska grenadierer, som redan lagt snaran om hans hals. — Denna redan glömda goda handling medförde sin lön och räddade, genom en svag hand, enda arfvingen till det berömda namnet Almeida. — Han förde mig utur skogen, och då jag icke ville, utan någon erkänsa, skiljas från honom, utbad han sig en säker fristad i Albarcas besittningar, der han kunde få hvila sitt åttatioåriga bufvud och ostörd dö. — Denna billiga begäran lofvade jag hoxom., ,Obetänksammel ropade Don Jozquin, i det han med ungdomskraft uppspreng och hotande höjde handen mot sonen: Huru vågar du lofva, då du icke äger någon egen vilja? — Pojke, j:g bar varit en alltför efterlåten far — och om biskopen skulle hafva rätt, att du hörer till de der svärmarne, hvilka hota att bringa ny olycka öfver Spanien — då, vid den helige Francisco, skall du få erfara, att din fader åter titifrisknat. Min far, jag bar gifvit mitt löften, inföll ynglingen ifrigt. Det är endast förbindande emot dina likar och rättrognan, svarade slotitsherrn; emot hedningar är det en bortkastad perla. — Denna djuriska menniskoart måste utrotas, såsom Nezros och Frimurare. — Under kriget voro de spioner, mellantöpare och förrädare; ty den, som icke har nå