Aftonbladet – 27 november 1844, sida 2

Article Image
ren, Edholm, Hörnstein, Falhem och Mechel algil-. 1 vit yttranden, hvilka till en del äfven afse lindring i afgil-! ten för arbetande klassen och för borgerliga rörelsen i: fter 2 Art,, samt inom Bondestindet, af Jonas Johansson från Jönköpings län, med hvilken sig före-l: nat Anders Nilsson från Östergöthland, A. J, Sand-: stedt från Jönköpings län, Olaus Ericsson från Bohus läp, att skyddsafgiften måtte afskaffas och stadgendet! derom utur bevillnings-stadgan utgå; af Petter Perssom från Jönköpings län, om uppbäfvande af nämnde agift; af Ephraim Larsson från Elfsborgs län, att samma afgi:t antiogen måtte få försvinna, eller å!minstone för qvinnan alldels bortgå och för mannen minskas till hälften af det balopp, hvarmed den ru erlägges, uti hvilket ämre flere af ståndets ledamöter sig yttrat; af Nis Persson från Kronobergs län, atv skyddsafgiften eller den andel deraf, som kan undvares ibland statsbidrager, må användas till arbetsinrättningar; af Matts Persson från Stockholms län, om nedsästniog af skyddsagiften till 46 sy. för man och 8 sk. för qinna, och a:t hälften deraf må användes till folkundervisningen, samt al Lars Larsson från Geflsbo gs läa, att 4 måtta så förändras, att föräldrar eller andra personer, som förestått och bruket fast egendom och kommit till 60 års ålder, må från utskylder varda befriade, ehuru afhandlingar för dem bestemma undantagzsbetivg. För så vidt ifrågavarande motioner åsyfta skyddsajiftors användande till andra än Stats-verkets behof, somma de att utgöra föremål för serskild behandling; och då, i fråga om afgit:ns upphörande, eller det belopp, bvartill densamma borde bastämmas, något utlåtande för närvarande och innan statsbrists-summan varder bestämd, icka kan meddelas har U. imedlertid anselt sig böra hos R. S. tillstyrka skyddsafgiftens bibehållande såsom cn bevillningsgrund; — hvaremot, ezär, vid öfverlåtelsa af fast egendem, undarteg ofta belingas till ej obetydliga belopp, motsvarande och usderstucdom öfverstigande afkastninger utaf sådan egerdom af över 200 Rdrs värde, och innehafysra så väl deraf, som af 400 Rårs inkorust utaf tjenst eller rö e!se, skola erlägga skyddsafgift, äfven efter fylida 60 år, Utskottet funnit sig icke böra tillstyrka bifall å Lars Larssons från Gefle borgs län motioa. Hos Ridderskapet och Adealn har Hr of Donner, G. V., väckt motion om upphörande af bevillnings utgörande å embetsoch tjenstemärs löner. — Då alla medborgare i samhället, och föjaktiigen även embetsoch tjenstemän, böra bidraga till statsbebofvens fyllande, men dessa bidrag icke kurna till visst oföränderligt belopp bestämmas och gesom Gickt afdrag från löneinkomst utså, erär under olika tider Stats-verkets behof är underkastadt förändring, som förutsätter nödvändigheten, att årligen för cen hvar uttsxera dess ardel i bovillningsfyllrad ssomman; så ans:r U. sig icke kunna tillstyrka bifall å H: a! Donnors motion. Sedan Kongl, rummer-lotteriet upphört, har stadgandet cm bevillning ef kolleklörer blifvit från förslaget uies!utet. Enär do uti legmarsoch häradshöfdingeräntan inbegripae tivgsjä. taingspenvicgarne icke vidare utgå under sådan enämpieg, utan getrom motsvarande stetsanslag, så hafva uti 4 mom. af 4 tingsgästnDingspeonisgar, samt hororarier för fullmägtige i Banken och Riksgäldskontoret, samt dircktörerne uti Diskont-låne-kontoren, m. fl., blifvit. uppfegna uader extra inkomster. 9 G, angående bevillbiog för ångfartyg, införd bland de SS, som afsa sarskilda personers bevillning för borgerlig rörelso i städerna, bar blifvit flyttad näst eter 16 . Ioom vällod. Borgsre-ståndet bar Hr P. E. Winge, med hviikon herrar Gillberg och Norin sig förenat föreslagit, dels att ella näringsidkare, lika med inte hafvare ef lön öfver 4,200 Rdr, icke mätta upptagas till högre bevilliniog af sin inkomst, än 3 för hundreside, emedan det borde tagas i betrsktande de mångas föruster, hvilka ofta tråffa köpmän och handtverkare, des att den mäsad af klasser, som i 41 finnes införd, måtta ipskränkas till en minimi-klass, på sätt uti 40 8 är iscktteget. — U. afstyrker bifall till jörIsta fruskten, usder åberopande af den olikhet, som öretor sig i kostzaderne för den ena och andra a dessa klesser, innan de erbåtla något underhåll af sitt I yrke, samt med den erinran att embetsmär, för hvad ide enskildt förtjena. erlägga bevillnivg lika med borgare. I afseende på sednare puzkter anmärker Utsz. att klessifikstionerme, enligt hvad erfarerhiten hittills visst, icke medfört någon olägenhet, utan deremot tjenet till ledning vid texceringer, serdeles i a stende på handtverksklasserne, bland hvilka det sällen lärer ictriffa, alt någon påföres afgift utöfrer högsta klassbestämmelsen. Utskottet, som icke allepast arser denra klsssifixation i sin mån hindra en mera godtycklig taxering, genom ti!lfället till jemförelse emellan de olika, efter städernas klassförbållanden a?passade afgiftsbeloppen, utan äfven bearar, att, om blott en minimi-kless stadgades, sådant möjligen kunde föranleda dertill, att fleras, i hänseende till rörelscinkomst (tj jemförlige, handtverkare uppfördes uti denna enda klass, hvaraf följden blefve så väl en orättvis fördelning af bevillningen, som ock af åtskillige kommunala efgifter, hvilka inom vissa städer bestämmas, på grund af bevillningen efter 2 artikeln, bar funnit någon förändring icke vara af behofvet påkallad ; Ut. afstyrker derföra bifall! till Hr Wingss motion. I afseende på minimi-afgifterne har U. uti 10 a bevillningsstadga, tillagt en nödig hänvisning till töreskrifterne avgående taxeringer, semtäfven ca ny klas;, nemligen fiskere som idka fraktfart. P. O. Norins, förslag om en sådan ändring af12g i Bevillniogs-steadgen, att borgare eiler borgerc-:nka aldrig må tsxeras till högre bevillting, än som mo.svarar ea bestämd procent af yrkets ipkomster under året, samt att, i händelse denma framställning vVunne bifall, stadgandet i 14 S måtte till öfverensstämmelse dermed jemkas, bar af U. blifvit i sistnämnde observeradt. E är U. ansett advokater och sakförare i allmänhet hafva ett förmånligt yrke, har U. föreslagit en fö:höjnirg i den bevillning de böra erlägga, från högst 75 till högst 100 Rår. zm mÅÄ—m -m mmuaar mm Are 8

27 november 1844, sida 2

Thumbnail