Aftonbladet – 26 november 1844, sida 3

vara betyda så mycket, att den stundom helt och hållet afgör, huruvida rågon export deraf kan ega rum. Åt denna omständighet har man äfven skärkt en behörig uppmärksamhet i afseende på vissa artiklar, såsom t. ex. sccker, samt i sådant ändamål beviljat restitution af erlagd tull derå eller g k. drawback, och det tyckes då ej vara mer än billigt att man i afseende på svalvelsyran vidtog den enkla åtgärden, att tillåta dess tullfria införande. Kan ett exempel från annat land uträtta något i detta fall, så kunne vi citera Rysslands, der i öfrigt ännu högre tullbeskattningar än bär ega rum på en mängd eriiklar, men svafvelsyra likväl får införas tullfritt. Det enda som med något skäl kunde invändas mot förslaget vore, att en beviljad tullfrihet skulle försvåra anliggningen af en svafvelsyrefabrik inom landet. Men då motionären icke sträckt sina anspråk längre än att framställa dem villkorligt, d. v. s. intilldess en sådan fabrik kan blifva inrättad, så bortfaller detta skäl. F.r öfrigt ir en sådap anläggning så dyr, emedan kostnaden uppgår till omkring 60,000 rdr banko, att det ännu är ganska ovisst om och när den kan tillvägabringas. Detta exempel torde, bland många andra som kunde framdragasg, visa huru mycket irflytande tullbestämmelsen på en enda artikel kan hafva på flere industrigrenar. Men ganska få saker äro i det afseendet af en större vigt än svafvelsyran. Det vore derföre önskligt om, vid tulltaxans föredragande i riksstånden, den ifrågavarande motionen kunde vinna mera bebjertande, än den rönt i BevillningsUtskottet. Då vi kommit in på kapitlet om tulltaxan, anse vi oss äfven böra fästa uppmärksamheten vid en annan motion, som, esligt vår tanka, är af icke mindre vigt för näringarna, än den förra; nemligen att den bittills gällande bestämmelsen af två skillingar banko införselstull för grof ull, hvilken nu eger rum endast för jutsk och isländsk, måtte under behöriga kontroller få utsträckas till samma slags vara äfven från andra orter. Afven denna motion lärer BevillningsUtskottets majoritet hafva förkastat, hufvudsakligen på den förmenta grund, alt den föreslagna förändringen skulle skala afsättningen eller minska priset på den svenske landtmannens ull. Utskottet har, efter vår tanka, häruti resonerat ganska orätt. Niotiondede!ar af den svenska ullen kan nemligen icke komma under benämningen grof ull, utan användes till medeifina kläden från 3 till 8 riksdalers riksgälds pris, och af detta slags ull finnes på långt när icke tillräckligt inom landet, så alt i alla fall införskrifning deraf måste ske. D:remot användes den grofva ullen till mattor, hästfiltar och andra gröte täcken, kommisskläde och den gröfsta sorten vadmal, af hvilka de båda sistnämada äro nödvändighetsartiklar för de fattigare klasserna. Genom den hittills varande inskränkningea har landet fått betala ett högre pris på grof ul till Danmark, och kanhända uppgår den ökade utgift man sålunda måst vidkännas, till eti par hundratusen riksdaler mera årligen, än om grof rysk och australisk ull älven kunnat få införas, hvilka sorter stundom erhållas till föga mer än halfva priset af hvad den jutiändska uilen kostar. Det är derföre icke svårt att inse, hvilken stor fördel det vore för alla fabrikanter af yllemattor, filtar och kommisskläden, äfvensom för alla förbrukare af dessa varor, om den ifrågavarande motionen vunne bifall. Att vådan dera för landtmannen är mera inbillad än verklig, kan lika lätt visas. Piuraliteten af allmogen producer:r nemligen sällan mera ull, än com åtgår till dess eget hushållsbehof. För den vore saken således likgiltig. Många äfven på landet hafva så liten fårskötsel, att dess afkastning icke motsvarar deras egen förbrukning af yllevaror, och för dem blefve förändringen en vinst. Då återstå egentligen endast de större jordegarne; men, så:om vi redan nämnt, erhålla de af sin får-afvel en finare ull, hvars pris i marknaden icke beror af priset på den grofva u!len. Vill man verkligen göra något för fabriksindustriens lifvande, så sker detta i vår tanka långt mindre derigenom, att man genom alltför höga importtullar å utländska fobrikater utestänger handeln med sådana och lockar till smuggling, än derigenom, att man underlättar den inhemske tillverkarens rövelse genom; tillfället att erhålla råimnena för möjligast billiga pris. Härpå hafva Stränderna äfven gjort ett behörigt afseende i vissa fall, såsom t. ex. vid artiklarna bomull och rått silke, på hvilka ingen införsel tull betalas. Hvarföra då icke vara konseqvent i afseende på de artiklar vi här ofvan afbandlat, som hvar i sin väg och för andra näringsgrenar äro visserligen icke mindre vigtiga? DIiICTA NVTTICA TIRPNAVAR