RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. -— Sensibla soldater och olaga arrestering. Den kong! elottsrätten, som för någon tid sedan på ett så eget sält utbredde och afsjorde målet angående tuilvaktmästsren Carlsson bikiande för det han skulle hafva varit etidiz emot en stadsvaktspatrull, får nu åter ett t:lfälle att ådsgalägga sin oväld och juridiska skicklighet. Det mål som nu är i fråga, och hva2r2 beskaffenhet inhemtes af nedanstienda berättelse, är dock i så måtto af kinkigare art än det förstaämud2, som parterne å ömse sidor denpsa gång äro militärer. Dagrspportem från ardra gerdets vakt vid Gustef Adolfs torg den 45 i denna måned, inpehåller, bland annat, att den till vakten ankompra vaktförstärkning under ditsarschem blifvit af treane per:oner Ööfverfallen med oqrädinsord, och att en af dessa personer, en löjtning i armesn, vid naria H., blifvit af vaktförstärkningen medförd till vakten. Och hade förstärkningens anförare yrkat ansver å bemädsa löjtnant för hans förhållande, men löjtaanten ej veltt erkänna sig hafva förolämpat förstärkringsn; sedan han uppgifvit sin airess, hade man ej vidtagit någon srresteringsåtgärd. I anledniog af denna rapport ar höll hsrr kommendanten Devel, uti skrifvelse till hr polismästaren, att löjtnant H. måtte för sitt förhållande till ansvar ställas. Polisförhör blef således anställdt om saker, dervid gardisterna uppgäfvo, att då de ofvannämnde dag kl. omkring half 6 på e. m. skolat marschera till vakten vid Gustaf Adolfs torg, hade de på Nybronråkat ut för löjtnant H., som vid tillfället varit bra smordo, och utan anledning öfverhopat dem med ovett. De hade först föreställt honom det otillbörliga i hans uppförande, men då han ick8 dessmindre, under uppresande af allehanda skällsord, följt dem på deras väg, hade de slutligen sett sig försnlåtne att föra honom till vakten. — Löjtnantens sällskap hade deremot icke på något sätt förgått sig. Löj:nant H. bestridde gardisternas uppgifter, och berättade, att då han och en af bans bekanta vid samn K. (någon tredje person kade icke varit i haes sällskap) ifrågavarande afton gitt öfver Nybron, och passerat den vid brons afstängsel versede öppningen, hade de tre gardisterna gått förbi dem, hvarvid den ene gardisten (anföraren) knuffat löjtnentens följeslagare. Löjtnant H. hade då tillsagt gardisterne att, låta bli sådant, men icxe oqvädat dem; och hade han förmält sig vara sinnad att anmäla deras förhållande för befälet, i hvilken afsigt han också föjt dem jå vägen till vakten. Men vid Jacobs torg hade den ena gardisten fattat H. i kragen och sagt: Följ nu med, herrel — År jag då arresterad? — Nej, — Ja, då går jag inte. — Men gardisterna, såsom honom öfvermähtige, hade tagit honom emellan sig och affört honom till vakten. För deena olaga arrestering yrkade nu löjtoant H. ansvar å gardisterna, så vida de ej ville becja honom om förlåt!se. Hvarpå en af dem svarade, att det skulle vara svårt att be om förlåtelsa för din, som sjelf blifvit förolämpad. Ö verståthållareembetet beslöt att målet skulle remitteras till slottsrätten, för vidare behacdling. — Ena 77 år gammal man 2f handlande klassen, gick för någon tid sedan och dränkte sig af förtviflan, som det synes öfver något husligt bexymmer. — Elit st. mamsel!, till yrket sömmrrska eller hvad man behagar, kom i går afton i gräl med sin husvärd, hvilken slutligen blef så uppbragt, att han kastade ut både henne och hennes saker. Mamellen tog saken kallt, bäddade sin lilla säng, och lade sig deri att sofva — på gatan! Förhållandet blef dock snart avmäldt på norra polisvaktkoatoret, och ett par polisbetjenter skaffade mamselien ett mera passande husrum öfver natten; men i dag blef hon poliskammaren tillsegd, att inom 144 dagar vara försedd med lega försvar,