(DIUL IT: BaTUadRSDIJ ) Till ledamot i akademiens mekaniska afdelning, ef?lter framlidne major Gaers, valdes professoren Blom Carlsson. Hr professor Lova förevisade några af läraren vid Degebergs landtbruksinstitut herr Lindgren meddelade prof af hvete, som var angripet af en egen, mindre känd sjukgom. Hr Lindgren, som iakttagit detta förbållande under åren 1840—1843, men isynnerhe: förstnämnde år, hade skriftligen uppgifvit, a:t kornen befunnits innehålla en hvit massa, som under mikroskopet visade sig bestå af idel lefvande maskar. Hr Lovn upplyste, att detta fenomen för mer än 350 år sedan var iakttaget af Roffredi och Steinbuch, af den sednare äfven hos en art hven (Agrostis), och för lomkring 20 ir sedan blifvit noggrannt undersökt a! Francis Bauer. De torkade hvetekornen visa ett brunt, hårdt skal, äro i toppen otydligt tretandade, och ianehålla en hvit massa af otaliga små, hoptorkade, stenbart döda maskar, Anguillula Tritici Auet. Biuers -Jförsök visa likväl, att dessa djur i hög grad ega för) mågan att bibehålla lifskraften, äsda derhän, att de, tefter att i 5, 6 år hafva legat torkade i kornet, inom t Ce emo I ww I w några timmar återtaga form och rörelse, om de begjutas med vatter. Hr Lovåa förevisade också några ar dessa maskar, som på detta sätt blifvit återväckta Itill lif, och tillade, att Bauer, som roggrannt utredt I deras lefnadssätt och generation, lyckats att på friska 1 I bvetekorn öfverföra några af dessa maskar, hvilka, ilnär följanda årot kornen grodde, återfunnos lefvande , I först i dem usga brodden och slutligen i axet, hvarest, ,Jur deras ägg, en ny talrik generation utvecklade sig. ,) Slutligan meddelade herr Nathorst, som nyligen hemkewmit fråa en resa till Tyskland, i ändamål att I bivista tyska landtbrukarses sammankomst i MusUchen, dit akademisa genom en smickrande skrifvelse blifvit inbjuder, vågra iskttsgelser under deama resa, hvarom en fullständigara berättelse kommer att inflyta i akademians handlingar. I sällskep med en af akademiess verksammare ledamöter, kocgl. sekreieraren Odelberg, anträddes resan d. 99 sistl. Augusti och påhelsades den utmärkte författaren i agronomiaz doktor Cruus, på dess egendom Rödinsdor, kära Altenburg i Sachsen. Denna egerdom eröjuder exsmplet af en i alla sina detaljer, med stor kostnad fullI komnad landthuskbållning, ordnad i det vackra ändaI målet att bereda arbete åt dem fattige. Serskildt fåIstades uppmärksamhetem vid den sälsynta ordning, Ihvaraf allt, äfven det obetydligeste bar stämpels; och på anmärkning härom upplystes, att sådant småningom tilivägabragts genom det förfogande, att för hvarje det ricgasie fel eller försummelse erlägges vite, hvilka viten bilda en kassa, som sedan lika fördslas mellan Jalla arbeterne. Detta uppfordrar naturligen till allas allvarsamma kontroll på hvarandra; och resultatat blir, sådent dat bör vara, att endast den oförvitlige vinnar. På utsesam besöktes äfven landtbruksinstituten Hohsrhsim och Tharandt, derom herr Nathorst skulle i den skriftliga berättelsen meddela åtskilligt. Då ännu någon tid återstod före mötet i Mäö:chen, som började d. 30 September, gjorde herr Nathorst en promenad genom Schweitz till Lombardiet och Milano, der naturforskarnes sommanmträde då hölls. I trakten af Milano, på egendomen Salvanssco, tillbörig en signore de Calderara, tog herr Nathorst kännedom cm beredningen af Parmesaner-ost, som bär drefs i stor skala, så att hvarje morgon tillverkades en ost om 3 lisp. af skummad aftonoch morgonmjölk, hvilken sednare således icke stått mer än några timmar. Metodens väsendtliga egenhet var ostmassans upphettande efter löpnaadet ända till 52 å 55? Cels., hvilket fordrar den största uppmärksamhet; för öfrigt hade den någon likhet med beredsingen af Smålands-ost. Korna siå inne hela året om, och fodret fås å bevatstvingsävgar, som skördas 8 gånger om året. Dessa voro naturligtvis äfven ett fäit för herr Nathorsts uppmärksamhet. Härifrån togs återvägen genom Tyrolen till Mäncher, der mötet, com ofvan nämdt är, började d. 30 Sept. Representanter från de flista tyska stater hade infunnit sig och dessutom bivistades sammanträdet af många utlänningar. Da första dagarna gjordes exkursioner, serdeles till landtbruksinstitutet Schleisheim. Öfverläggniegar höllos i allmänna sammankomster och i sektioner, der kronprinsen, sjelf presidemt för bäjerska landtbruksföreningen, deltog från kl. 8 å 9 om morgnarna, och hvarest, bland annat, förekom en liflig debatt om hästafveln, dervid Nordtyskarne strängt höllo på blodet, som Bäjrarne endast under vissa vilkor ville godkänna. Man har i dessa sammankomster i allmänhet tagit för regel, att företrädesvis inhemska frågor skola diskuteras. Det var då naturligt, att ölbryggerierna och bumleodlingen icke glömdas. Vid frågan om boskspsskötseln omnämndes det tilltagande bruket all nyttja kor som dragare, hvilket, då det sparsamt och försigtigt använder, icke minskar kormas mjölkbaltighet och är af största vigt för de miadre hammansåboor, som icke hafva tillfälle att hålla serskilda dragare, men måstd hafva mjölk. I Rhentrakten klassificeras bönderne, med anledning häraf, sålunda: Hochmitige Bauern, som pyttja oxar till dragara, liederliche etc., som begagna hästar, och wäichtige etc., som härtill använda kor. I sammanhaag med koskapsskötseln afhandlades ängsvattningen. Sedan förekom en vigtig, ofta försökt, men lika ofta afvixad fråga, som aldrig kan fu!lkomligt lösas, endast bringas sannolikheten närmare, eller buru mycket kött, mjölk, ull kan produceras medelst ett lisp. hö? Härvid upplystes, bland annat, att man på en egen dom i 5teyermarken, der under 50 års tid 140 årligen siallfodrade oxar blifvit irRoch utvägde samt fodret dem tillvägt, kommit till det resultat, att 200 lisp. hö lemnade mellan 440 och 450 I kött. Frågan om möjligheten af hvitbetssockrets täflan med kolonialsockret var äfven ett bland mötets öfrerläggningsämnen, dervid ena sidan anmärkte, att flara hvitbetafabriker gått under, hvaremot andra sidan påstod sådant bafva skett, emedam de bättre metoderna derförinnan icke varit kände, men hufrudsakligast derföre, att lokalen för dessa fabriker så till vida varit illa va!d, som man varit nödsakad att långt ifråa köpa råämnest, hvarigenom transportkostnader stegrats och landtmampen, som icke kunda åtarfå qvarstoden efter pressningen, för att begagea till bo skapsfoder, nödgats begära högre betalnixg för hvi:betorna. Slutiigsn bestämdes orten för nästa års sammankomst, nemligen Breslau. Når dereftar fråga uppkom om mötesplatsen för 1846, vore Nordoch SjåTyskarne icke fullkomligt ense; do förra ville hafva Kiel, de sednare Grä:z. Den allmäst aktade orhke: hertig Johan al Österrike hade i sorskild skrifvelse till församlingen liflist fävnedat Där må dat ham OST NV FR