sdet vid den saart oresiacende nu vudarsnaningea (då nya tulltaxan kommer till afjörandsa) någorlunda försvarligt, De arma riksd:gsmånnen, som Ii sin kortsynthet kunde råka hänföras af facta och rön, till motstånd mot den i trots af tbroutalet under tillverkning varande nyan tulitaxanl!... I Dat är, kan tänka, i det bumana ändamålet ati leöra dem lånzgsyntsre, så att de ej rcåtte oroasaf det omedelbart påtagliga, hvilket ligger framsför I deras fötter, som han vill förlåna dem sina sÅrlgucöson,. Men för att helt och hållet bortskyzmma det omedelbart påtagliga — nemligen rön och lfacta — vet partiet ingenting vigare än att rext af förneka deras tillvaro. Sådsint stöter väl litet I på osanning, men hvad gör det, i Biet? Man inIsinuerar alltså oförskräckt, att uppgifterna i AfT:onbladet måtte vara oriktiga, och i ställst deduceras till full evidens af proh bitilkämpen huru det med smugglingen, enkannerligan af tobak, i Isjelfva verket förhåiler gig i England, nemligen att den är jemeföreleevis obetydlig. Vi skola nu kollationera dessa insinuationer med några utdrag ur den engelska prrlamentskommitte:ns förhandlingar; lägaren är sedan i tillf.lle att döma med egaa ögon, utan alt behölva bry sig om de argusiska. Fib-rikanternan, heter det, beiygade att de voro oförmögna att drifva sin rörelse, till föjd af dea vidsträckta smugglingen och förfalskningen; att lagen är oförmögen att skydda dem; att pensningeböter äro overksimma; och större delen föresloz, såsom det enda verksamma medlet mot nsmuggling, en nedsättning i tuliafgiftenn. (På det att hvar och en må finna detta vara ordagrannb återgifvet, bifogas originalets uttryck: The manufacturers alleged that they were unab:e to carry on their trade, by reason of the extensive smuggling and adulteration; that the law is unable to protect them; that pecuniary penalties are inoperative; and a majority suggested, as the only effective remeåy against smuggling, a reduction of the dutyn) — Visserligen äro de särdeles okunnigt folk, dessa engelska fabrikanier,, om man låter bero vid prohibitifkämpens dom, och -onekligen förråda de helt andra åsigter än han och vissa svenska fab-ikanter, i frågan om smugglingens vidsiräckthet 1 Eogland och tullförfattningarnes förmåga ait skydda dem, i trots af de vaksamma argusögonen; men i sin enfald tro da dock hvad läsaren ser bär ovan, och hvad vi äro så enfaldiga att tro med dem, tills vi fått andra skäl att ändra ö!vertygelse än dem vi träffat i Biet. Beklsgligen hyser epgelska skatikammarkanslern samma enfaldiga tanka; ty den ör uppenbar i det pbeslutp, bvartill hav, begagnande sitt embetsmannainflytande mot Humes tullnedsättningsförslag, bragte kommit:gen, nämligen att ingennedsättning il tullafgift, tillräcklig att förekomma eller väsendt-! ligen minska lurendrej:ri och verutörfalskning, kunde åstadkommas, utan en så stor minskning i s:atsinkomsterna, att dea kunde medföra de allvarssammaste financiella följder (This did not suit the Exchequer; and so M:r Gowulburn, interposing the weight of his official influexce, carried a resolulion : That no reduction of duty, sufficient to prevent or materiaily to diminish smuggling vr adulteration, could be effected without a loss of revenu2, so large as to involve the most serious financial consequences,). — Fastin han icke sunde ingå på en minskning i tullafgifterna, hvilkas stora höjd är oskiljsktig från höjden af Esg sands fabelaktiga stetsskuld, så sade han dock oförbehållsamt, stt smugglingen af en vara skulle kuana ,örekomsnas eller väsendtiigen minskas secom en nedsättning i tullafsiften för sazama vera, fall de fiaanciella omständigbeterna kunnat tillåta alt nedsäitningen ginge derbän, att den blefve tillräcklig, Medlets brukbarhet medgals alltså, som en känd och klar sak; men hinder eot dess anvindande mötte på ett annat håll. Detta medgifvande af engelska skattkammarkanslera, alt tuilnedsättning är ett medel emot lurendrejeri, bar satt prohibitifkämpen i synbar förlägenbet. Ait räkna engelska skattkammarkanslerp bland ärdeles okunnigt olk, gick icke rätt väl an, till och med för probibitiikämpen och i Svenska Bet. Prohibititkämpen halkar alltså förbi den delen af skattkaramearkansle:ns yttrande, som vi påpekat, nämligen det der medgifvandet, och han utbreder sig i stället helt storståtligt öfver en annan del, som iogen bestridt, nämligen tu!lens vigt såsom en ststsiokomst för Eagland, för att vidt och bredt ådagalägga detta obestridda förhållande. Den som låter blända sig at denna skrytsamm: retrält och tycker att det är en seger, förtjenar att bländas deraf och tycka så; det är allt hvad vi ha att förmäla derom. Granskar man vidare de tre Bi-artiklarne, i tanka att upptäcka den vederläggning, kom i dem skall besticka sig, mot sanniogea af de engelska rönen och rigtigheten af dea reflexion vi bifogat dem, så letar man med hka liten framgång. Men väl träffar man en mängd aforismer i prohibiti:systemets teori, en lista öfver de millioner skålpuad, ceatner eller galloner the, socker, rumm, bränvie, vin och kaffe, som iaföriullas i Eagland och tullvinsten på dem; vidare: fragmenter om engelska tullv:isendets juridiska och statistiska förnållanden och mera sådant, hvilket kan vara gansatsen, som kimpen egentligen fått i uppdrag att försvara, nämligen de merbenämnde rönens obefintlighet eller betydelselöshet. Vi hade så när glömt, att den första artikeln, eller inledningen, börjar med en massa beskyllska interessant, för att bortblanda klenhbeten i den