Aftonbladet – 22 november 1844, sida 1

a VV Te TE ata I od bar TRA AA allt cmet sig. Vill man blott kasta en biick på det enskilga lifvet, så kan man äfven från den minsssl koja, der ordning och tättskänsla tåde, få en lärdom; : ty det svagaste barnet ligger alltid närmast modrensl: bjerta och den omtänksamme fadren vårdar med dub-: bel orssorg dess angelägenheter. — År sådart värdigt ! den enskilds individen, som det verkeligen är; så må1 sto det ännu mer s:å tillsammans med statens bådel! värdightt och skylsighet, att, då millionef värnlösas rätt är i fråga, åt dessas egendom egna det skydd, hvarpå de ega de mest heliga enspråt. Af alia desse skäl yrkar jeg på det högsta afsleg äl Lsg-Utskottets ifrågavarande betänkande. Hans Persson fråa Goficborgs, Lars Bygder från Westerbottens, Anders Johansson från Wermlands och Johan PebierAndersson fråa BEifsborgs läg instämde. Johan August Zetterberg från Stockholms län: Emot Utskottets if ägsvarsnde förslag ärd 51 många betäckligheter framstälde, att jag anser det vara hah och hållet fruktlöst att bjuda till försvara Utskottets åsigter, man jag vill blott till ståndet hamställa, huruvida så kraftiga skäl för ajsiag vVerkeligen blifvit anförde, att icke alla kunna. besraras med de af Ut-l skottet åberopade motiver. Det smärsar mig mycket att höra, det mina kamrater äro så bestämda i sin afsigt att vilja afsiå desse betänkanden, halst då den allmänna kreditsn zu om någonsin bshöfver upphjelpas. Jag skulle visst icke tala för denna sak, derest jag icke trodde, att förslaget skulle betrygga de omyndiges räit låogt mera hädanefter än hittills. Ealigt detta förslag måste nemligen utlåning mot inteckning af omyndiges medel hädanefter mera komma i fråga än hittills, emeden Utskottet uttryckligt föreskrifvit, att förmyndare skall visa hvad säkerhst han skaffat för medlen, och jag tror, att då den ru gätlaade tysta, skenbara säkerheten blifvit eflyst, bäde skyldemäna och andra rätt tänkande personer i sådant fall hädanefter skulle, bättre än hittills, bevska de omyndiges rätt, samt att val till förmyndare icke vidare skulle för siggå så på slump, som nu merendels är fallet: Vill en förmyndare vara, ärlig, så kan och bör han lika väl vara det, om: Uiskoitets förslag antages, som hittills, och jag tror, att han, likmåligt dessa förslag, måste gitva en större offentlighet å: sina tillgörardenr. Deremot, så längs den tysta förmånsrältoo qvarstår, tillbakavisar han just med detta vapen hvarje tvirvel, som framkastas om hans säkerbet. Man har sagt, att den: tysta förmånsrätten skulle i rynnerhet vira för da Omyadige betrygganda i händeise af inträffaszds konkurs; men den gäldsnär, som j genom olyckshändelse förlorat sin egendow, ser nog till att den redan blitvit, så vidt sig göra låter, intocknad tiil sitt fulla värds för lån, som kunnat an skaffas och vinna företrädesrätt derigezom, att han under tiden afsagt sig och sedermera återtagit förmynderskapet, men jag frågar: hvari består då vardet af den tysta förmåtsratteb? Msn har katter Uskottets föreslagna tillägg Vil 4 Ö uti 23 k:p. Åriga Balker, i afszende på förordgaidet för de gode mäs, tvilka borde utses avt hafva tillsyn öfver den omyndiges egendom, för ett ovödigt fjesk til förmyaderebefattniegens försvårande; ön sådan åsigt kan jag icka dele. Maa har sagt att, om de tysta förmänsratterne afskaffas, måste i-stälet utfiaras en garanti, som fu!lt betryggar den Omycdiges rätt, och man har kallat Utskottets tillgörandö i detta aseetue en dikttad säkerhet; jag tror, att dea tysta förmånsrätten är äopu mera diktad. Man hår invaävdt, att borttagandet deraf endast skulle komma de större jordägarne till godo; jsg tror, att om sådan lag:örbättsing skulle blifva ar samma pytta för den mindre som dena större jordegaren. : Maa ber föreslagit, att det, vid förmyadareg till-: sättning, skulie åligga vederbörande domhafivande att derom meddela underrättelse åt domare i andra domsagor; men jag tviflar på nystan och verkstälibarheten al ett sådant förslag. Man har uttryckt dea förmodan, att Lsg-Utskotiet bordt bitta på ett Fättre förslag, äa det nu framlaggda; men detär också låttere att klandra än att uppgöra förslag, och jag har ännu icka hört, att någon af ståndets tedamöter hittat på något förslag, som är bättre än Utskottets, och hvad våra förnämsta lsagstiftare i förevarande ämnen tillstyrkt. Ståndets ledamöter: haffa sjollve medgivit, att förmyndarekamrär på landet svårligen kuoba inrättas, och hvad som blifvit yttradt om npöjvändighetea i detta hänseonde, innan den tysta förmåasrätten kan försvinna, torde således af sig sjelf ör alla. Dessutom: hryllken kobtrollerande säkerhet fisnes väl över sådene förmyndarekamrar? hvem vill åtega sig denpa svåra befattning och hyem skulle atsvaret för dess åtgärder åligga? Skulle förmyndarekammaren såsom sådan avsvara? Hellre än att besvara dessa frågor, hvilka bos mig alstra flära betänkligheter, än ; ståndets ledamöter yttrat emot Utskottets förslag, slu-!s tar jag med förklaranåe, att jag uran tvekan ger min : röst til bifall af dess nu ifrågavarande bevänkandenl, MM 14 och 15, även om jag biiver ebsam. Curl Eriksson från Wisteråsoch Anders Anders-; son från Östergötblands län: isstämöe.— (Förter föjer.))i ; TR — Presteståndets plevumn sistloOardar; om. Från Ridd. och Adeln samt Borgareståndet hade ånkommit inbjudningar till Presteståndet alt förena sig i de båda förstnämnde Stiåndens beslut uti bränvinshågan. Adelos inbjudniag afsiogs; utan diskussion. Om Borgareståadets voro måningarne delade. Då Borgareståadets beslut hufvudsakligen öfvereasstämdell med Presteståndöts, ochiabjudnidgens ättagande blott skutle föranloda ändring af 4476 uti dena gamla förordningen, som säger att borgare, som tredje gången uwminuterar bränvin i sia handeisbod, är törlustig sivu) jurskap, hvilzet stadgavge. vore alltför strängt, så iilstyrkte dottorerne Anjou och Niselius att Bargaretåndets inbjudniog måtie antägas. Deremot trosdelB Ioktor Sandberg utt saken redas vara döfinitit afjord och st!t man således nu icke borda vidara beti ifrågrvarande afseende åt de bränvissbräanandelEo tånden; lektor Wallman var af den tanka, av dåll nan vid bränvinsbetåckandets föredragaiag icke deråt gaat den uppmärksamhet, som det i flera fall vä! irtjonat, vore d t försent att nu taza detsamma i ett)(E oggrannare skärskådande; och doktor Toomanderu: ädjade till ht erkebiskopea sjel, som vid flera til!-)Vis len yrkat att Ståndet ald:ig borde fåta afseendelde å slisa inbjudsiogar, aldrig ändra sitt en gång fet-ni de beslut. Hiremot hide erkebiskopon åtskilligt t invända, hyarefter votering anställies, son utfölllnm.