Aftonbladet – 22 november 1844, sida 1

ANGE SD AU En ER a Diskussion i Bondeståndet angående Lag-Utskottets betärkande om de tysta förmånsrätterna, m. m. (Forts. från gårdagsbl.) Carl Gustaf Bruhn från Hallands län: Hvad först angår Betänkandet AM 14, så har man icke velat medge inräitandet af förmyndirekamrar, enär sådant icke skulle låta sig göra, eller medföra olägenhet att tillvägabringa. Jag. vill icke heilar neka, ett ju deta kan vara förhållandet, men hemställer om icke lämpligen skulle vara att gode männers elf Utskottet utstakade befattaing i stäliet uppdroges åt socknenämndep, som vanligen består af de bäste och radbaraste måna i församlirgen. Ea sådan befattnicg blefve visserligen svår, men detta hiader bör i alla fall vika för socknemänrnens lämplighet att den öfvertaga. — Hvad i öfrigt blifvit yttradt derbän, att de omyndigei minga fall förlora sine, medel, oansedt dena tystaförmånssrätten situlie utgöra ett värn deremot, vill jag ingalunda bestrida. Vi veta huru det på landet tillgår vid förmyndares tillsättviog; nämnden föreslår och domaron förordnar, utan ett man särdeles bekymrar sig om den tillförordaades vederhäftighet och egenskaper I öfrigt. Det kan dock billigt frågas om icke störra eller ätmisstone lika stor säkerhet: fianes uti förmyndarens kända karatter och redbarhet, som i den större synliga förmögenhst man nu äflas att bibehålla till ena ofta inbiliad säkerhet för omyadigas medel. Maa tror i allmärhet, att den omyndiges rätt är väl bovarad genom dea förmånsrätt, lagen tillförsäkrar barnaarf hoj föräld:ar eller förmyndare. Jeg kägner och kan åberopa flere exempel af förmyndare, som för att obehindrad: komma i tillfalle tt inteckua sin sgendom för låna i både publika och enskilda kassor, afsegt sig förmynderskapet någon tid man återtagit det sedan Jäneoperationerae blifvit fullbordade. På det:a sätt är ju lagen icke annat än ett gäckeri, och den omyndiges rätt och säkerhet är i krafi af nu gällande lagbud följaktligen icke större, utan rpästan mindre än de garantier, Lag-Utskottet föreslagit. — Jag tror. dessutom att hvar och en, som nu innehar förmyadaremedel! och skall göra desse fruktbara gevom ut!ånisg, atltför otta risquerar att förlora dem, enär ingen säkerhet gifves, att ju låntagaren är förmyndare, i hvilket fall den medelst intecksiog erhållna panträtten ingentiog betyder. Efter min åsigt har Utsk. framlegs goda skäl for sitt tillstyrkande, att omyndige, om gäldenär inuchsr flera förmynderskap, desse sins em skola för egande fordran erhålla iika rät, anlioggn Vet ena lörmyndersispet är äldre än det andra. pekar deremot vara allt för bårdt och oräitvist, attiett. åre förmynderstep skulle godtgöra ett ä!dre, Bat pdet 3 45 ianehåller dessutom flere bestimmalser rörande försvinnandet af do tysta förmånsrätterne i ellm t och det företräda till betalsing som deraf borda blifva en följd i serskilda der uppräknade fall. Så t. ex. anser jag det stadgande gån ska nyttigt, att den kronan hittills tillagda förmånsrätt för innestående kronoupphörd biivit nedflyttad till beredande ef större säkerhet för den enskilde långivaren, hvilken dec lyttaiog, om dehine är förmyndare och till uppbördsman utlånat sia frayndlings medel, sålades äfven kommer dea sednare tillgodo. Så väl i dease som flere uti betänkandet ahandlade frågor hår U:skottet ganska rättvist förfarit och jag skulla derföre Önska och hoppas, att Ståndet ville inskränka sitt hesut till återremiss af ifrågaverande betänkande på det Utskottet må ytterligare blifva i tillfälle att taga de gjorda anmärkningarne i roggrannt Öfvervägande; och kan jag slutligen icke undertrycka den erinran, aw Stindet icka bör låta afskräicka sig från att medgifra de tysta förmånsrätternes borttagande, enär detta är mindre vädligt och fördelarne deraf äro mera öfvervägande än S:åndet nu tyckes förmoda. Johannes Andersson från Skareborgs, Erik Andersson irån Stora Kopparbergs, Malihias Hjort och Tobias Lind från Götheborgs och Bohus, Per Bengtsson från Calmar och Jacob Kihlbom från Södermanlands lån isstärade. Ola Svensson från Malmöhus läs: Då Kouvg!. Moj:t vid 4834 års riksdag föreslog samma lagförändring angående den tysta förmånsrättens afrkeff.nde, ansågo Rikets då församlade Ständer så öfeervägande skäl tala för dess bibehållande, att de icke funno skäligt propositiozen bialla: och ehuru 40 år derefter framskridit, hefva likväl icze några sådane omständigheter mellackommit, som nu utan våda göra verkställbart hvad som då syntes vådligt, ty dåvarande bristen af kÖrmygdsrosamrar eller annan motsvarande säkerhet existerar äavu och måste således lika motiver fordra lika resultat. Bland de många skäl, som blifvit åberozade för lagörävdiicgor, vill jag blott nämna de två störste, det one, alt dea tysta förmånsrälten icke innebär den dermed åsyftade säkerhet, och det andra, att den är menlig för lårtagare och långilvara vid frågor om inteckning i fast egendom. Att dan förmånsrätt, omyndig bu eger hos föräldrar eller förmyndare, icke är så tillräcklig, som man önskade, mästell wedgivas, men dera! borde föl!ja, att den bör förbätt-1 ras och ingalunds, genom nedflyttving efter alla in-li teckniogar, så fö särares, att den nästan helt och hållet : försvinaer; man bar velat göra de omyndiga rättviss!( gesom föreskriten ett ega lisa rätt i konkurser, ifalli vågon utdelning it dem ifrågakomime. Man har äfr vea i ett ennat förslag velat giva dem en ökad sä-!s korhet gerom en stäsgare koatroll över de årliga lo elier treåriga räkvisgarnes utfärdande; raen i förraju silet är mynodlisgsas prioritet allt fö: låagt tilbaka-b rängd att kunna få namn af garasti, och genom der Iti sednare åtgärden, om den varkställes, kan han väl få lst je ea tablå, som visar honom beloppet af sina arfsillgåogar, men dsri liggar icke den säkerhet för sjelf gj fa medlen förvarad, som måste vara huvud umman ?fa 4 detta lagens bud. Att hinder kunnat möta för förmyndare, som velat )8 öka låa emot icteciniog, bestrides icke: mer daalm ärer erfarenheten istyga, stt det är sällan dea redef are, okonslada och för full ärlighat kände maanen, tan i allmänhet utsväfrearen, hvars Personlighet saker kredit, som får röna denna till större delen sjelf I vä åliade olägenhet, och dels, då behofven kuana lika fä lfredsstäliss iced barngods som ett lika belopp iåatelpå ch istecknade medel, måste det blott af detta skällta ga lika betslsingsrätt, At kapitalisten eller långifaren kan i vissa fall behöfva anväada en större för-)m: gligket meågifves; man detta är en så urderordasd ga sk, att den vederlägger sig sjelf, ty man bör blottltet vågkomma, att denzae, såsom myndig och sialfständig ha