Aftonbladet – 21 november 1844, sida 3

del lägger beslag på religionen, och gör henu till ett polismedel, Politiken är allrådande och oberoende äfven af moralen; en fullko:nlig 2bstrak. tion från menniskans sedliga natur och från all sed:igt värde i bennes handlingar. Man kännel Cezar Borgia och Ferdinand af Arragonien. Söker man i historien den, som ibland alla mest åsidosatt all sedlighet i sina fö etag och sina politiska läror och institutioner, så måste man stadna vid Cesar Borgia. Sker man äfven den, som ibland alla mest åsidosatt all ärlighet under loppet af sin regerinz, som till och med tillstod helt nmaivt, att trolösheten var ett af hans medel till framgång, så stadnar man vid Ferdinand af Arragonien. Nå väll Mschiavel tvekar icke ett ögonblick att framställa Ferdinand såsom ett exempel alt följa; han förklarar på fullt allvar, att han icke vet något mer undervisande för en ung furste, än Borgias förhållande... Om hans institutioner strandade, var det icke hans fel, utan ett utomordentligt oblidt öde. Den tidsålder vi nu teckna sanktionerade Machiavels läror af ett slars divination eller anticiperad medbrottslighet. De voro rådande bruk och verk, om icke just hennes läror. Desamma som Ludvig XI; Ferdinand V; Richard NI; Henrik VII; Alexander VI; Republiken Venedig och republiken Florens hade praktiserat.n Kejsar Carl V; Filip IT; buset Valois i Frankrike och sednare Richelieu etc. vandrade i samma fotspår; med ett ord: M:cbiavels furste var tidehvarfvets politiska bibel, och Matter har derföre äfven i det afseendet förträffligt och sannt framställt sjelfva hufvudkarakteren af den då rådande statskonster. . På samma sätt lyckas han äfven sedan i de flesta fall att göra de ledande begreppen och deras följder åskådliga och synbara för läsaren, och hans bok kan derföre med skäl anses såsom en fi!osofisk-pragmatisk öfversigt af hela nyare historien. Den förutsätter historiska studier hos läsaren, men leder honom sedan vid handen geaom den labyrinth af dubier, han möjligen kunat råka uti vid reflexionen öfver allt det brokiga virrvarr händelserna framstäla. Stilen är ren och klar och idezången tydlig och lättfattlig, och det är att anse som en serdeles vinst för vår litteratur, att vi erbållit ett sådant arbete, som på en gång är en trogen framställning at den politiska och moraliska utvecklingen af hufvudstaterna i vår veridsdel och tillika en vetenskapslära, som framställer sjeliva orsakerna, hvarföre allt har varit så och icke annorluada. Si miången har läst historien och omfattat den såsont ett älsklingsarbete; men få känna sig likväl lifvade till förtröstan på en lyckligare framtid för vårt slögte; må de med uppmärksamhet genomgå detta verk och öfverväga dess minnesvärda resultater, och de skola finaa, aut de brydsasmma och svåra tider, här afmålas, genom en högre ledning liksom förvandlat sig till den blidare vår, i hvilken vi nu lefva med våra förhoppningar, som säkerligen snarare och lättare, än mean tror, skola upplyilas, sedan sanningen vunnit så Jysande segrar ötver det förflutnas fördomar och villor. — Anse