Aftonbladet – 21 november 1844, sida 3

MJanlcn JDJUICHK, HYSS tfn ALUURKCIN fOFCKOA . J Aftonbladet. Man har således skäl att hoppas, latt denna lilla, men för en del af Stockholms in: vånare vigtiga reform må snart komma til! stånd BOEHANDELS-BULLETIN. (Insändt.) De tre sista århundradenas sedliga och politiska läror, af M. J. Matter; öfversättning ifrån franskan, af N. Ignell. 2 ne delar, 7614 sid.: 8:0o. Tryckta hos L. J. Bjerta. Stackholm 1844. I På historiska arbeten af värde har vår litteratur visserligen ingen brist; men det är med såIdana verk såsom med alla andra arbeten af mensklig fist och verksamhet: mingfalden och mäingIden af alster af ett visst slag och i en viss riktring äro icke alltid derföre nödvändigt ett öfverIflöd, ena lyxartikel, som lockar till onödiga utgitter, hvilka bittre kunde användas på ett annet sätt. Tvertom är det nästan att anse såsom en futkomligt bevist sate, att i andligt afseende sjäIlens alstrinzskraft är outtömlig, och att derföre I snillet och talangen alltid förmå att gilva en ny Joch mera fulländad form åt ett redan väibekant och gifvet innebåll, och derigenom upphöja och liksom förädla dess värde. Och hvad historien beträffar, så omfattar den så många föremål och innesluter inom sina yttersta gränser en så oändligt stor och vexande rikedom, att snart sgdt ett helt slägte af författare kunde hvar för sig få mer än nog, utan att störa för hvarandra rättstillståndet i idgernas rike. Icke blott det speci-, ella och lokala är i sin helbet oöfverskådligt: det allmänna, enheten emellan delarna är, betraktad i alla sina särskilda förbålianden, lika rik och skiftande, som hela den stora mångfalden, utgörande alla länkaraa emellan historiens A och O, vid hvilka tanken stadnar och förlorar sig i sin begrundrving öfver mensklighetens öde. Når derföre en man med bufvuad och hjerta, och kusskaper och omdöme i något högre mått, än andra, tager historiezs griffel och tecknar ett blad med batraktelser för sin samtid öfver det förflatna; så har man alltid stäl att hoppas något aytt och bittre, än allt hvad som förut blifvit sagdt i ämnet. Handlingen förändras visst icke till den yttre formen; verkligheten blir i faktiskt hänseende ofta densamma som förut; men ett klarare so!sken lägger sig öfver densamma, och visar den bestämdare, renare och batydelseullare i alla sina minsta echatteringar och nyanser. Och så bör det äfven var2, om det inre sammanhanget emellan händelserna skall kunna fullkomligt utredas och fattas, och om historien skall kunna approximativt bastämma värdet af de obekanta storheterna, som ingå i det högre lifvets eqvation, Framtiden kunna vi väl ändå aldrig rätt bestämdt utreda; men det kan lyckas vårt slägte att på förh:nd gesom ett indirekt bevis komma till ett resultat, om man nemligen kan visa, hvilken som är den enda möjliga hypothes, som leder till ett sedligt mål, då alla öfriga måste vira falska och strida emot erkända och fu!lkomligt bevista sanningar. Alt i verkligheten allt tydligare fiana spårea efter en sådan congruens med ide:n är den största tillredsställelse vetandet och forskningen kunna skänka, och des skall nödvändigt stärka ossi vår tro på allt högre och bättre och Lfva våra krafter i striden för det goda. Ett sådant försök har M. J. Matter gjort, då han i sin framställning af de tre sista århundradenas sedliga och politiska läror kommit till ett resultat, som visserligen icke är obekant för vår tid före honom; men haus method och sät att så till väga äro dock honom mera egna. In lägger nemligen en större vigt på inteliizensens högre verksamhet och krafter, än man vid föregående historiska försök och forskningar bruka: göra, och förklarar hvarje tidehvarfs lynne -och karakter genom någon föregående lära, som utgått till en början från vetenskapsmannens dunklare och obemärita bostad, och egåledes i sitt första utvecklingsstadium endast varit ett Jucubrationernas lampsken, eller om man så vill den spekulerande tankens första morgonrolnad, utan kraft att lysa långt bort i mörkret. Det är visserligen svårt att med säkerhet bestämma från hvilken af de natiliga stjernorna den klaraste och mäktigaste strålen har utgått; men försöket är högst intressant och leder till ea samfälld betraktelse af hela mennickolifvet, som på det sättet underordnas i alla sina skiften ena enda oc högsta orsak. Och det är onekligen orätt att afsöadra den politiska historien från fi!osofiens och Utteraturens med samhället gemensamma fortgång och öden. Hvad vi kalla seder och bruk hos ett folk grundar sig alltid på begreppet om det rätta och dess motsats; och vill man hafva en klar föreställning om en nations politiska och moraliska ståndpunkt och hvad förhoppningar man kan söra sig om dess vidare framsteg; så måste man liksom stiga ned i det schakt, som förvarar dess känslor och tamkar, och utforska huru långt dessa ådror och malmgångar sträcka sig på djupet. Men icke nog härmed; man måste äfven noza undersöka beskaffenheten af sjelfva malmen, för att på kunskapan derom grunda de försök, man bör anställa, för att återfå metallen i dess renhet, och då först, när man understödjes af både theorien och erfarenheten, kan man hoppas att vinna något med sitt sträfvande, Lärorikt bör derföre ett sådant bemödande synas, som söker att reducera allt i ett tidehvar? till ett primLm movens uti de komnonerade kraf