Aftonbladet – 21 november 1844, sida 1

UTRIKES. TYSKLAND. Vi omnämnde häromdagen den märkeliga skrift som en katholsk prest, Johannes Ronge, låtit pu blicera emot valliarterna till den s. k. holiga roc ken i Trier. Denna skrift har väckt det allra största uppseende både bland katholiker och pro testanter, och i en mäpgd upplagor blifvit spridc kring heia Tyskland. Det är glädj.nde att til och med inom katholska kyrkans sköte höra röster höja sig emot den grova vidskepelse och de afguderi, som bedrifves med eit gammalt klädes plags; och man bör hopp2s, att dessa ocd, sagds i sicom tid, skola vicka mången tanklös till be. sinnng, och åstadkomma en helsosam reaktion emo! det öfverhandtagande raseriet med relikei inom kathboiska kyrkan i Tyskland. Rom anstränger alla krafter, för att utbreda katholicismen, och lägger dervid an på den stora massans råhet. en varaande röst, utgången ur sjelfva denna kyrkas sköte, kan således ej annat än åstadkomma mycket godt. Vi meddela bör nedan den värdige prestmannens ifrågavarande skrift, hvilken är daterad: Lanr2hätte i Schlesien d. 4 Oxit. 1844, och lyder som följer: Hvad som en tid ljudit för våra öron likt en fabel, en saga: att biskop Arnoldi i Trier utsatt ett klädasplagg, kalladt Christi kjortel, till dyrkan och religiis betraktelse, det är ingen fabel, ingea saga, utan, j hafven kört det, nittonde århundradets: kristne, j veten det, tyske män, j veten det, tyske fok och religionslärare, det är verklighet och sänning; ty enligt sedneste underrättelser, hafva redan 500 000 menniskor vallfärdat till denna relik, och nya tusenden til:strömma dagligen, helst sedan ifrågavarande klädesplagg helst sjuke, gjort underverk. Underrättelsen derom sprider sig öfver al land, och i Frarkrike bafva andlige påstått, att de hade den rätta Christi kjortel och att den i Trier vore oäkta. I sanning, här kan man tillämpa orden: Den som icke kan förlora förståndet vid vissa saker, har intet att förlora. Fem gå-ger hundratusen menniskor, fem gånger hundratusen förnuftiga tysker hafra redan skyndat till ett klädespagg i Trier för att tillbedja eller se det! De flesta af dessa tusenden äro af de lägre folkklasserna, utomdess i stor fattigdom, förtryckta, slöa till själen, vidskepliga och till en del lastul!a, och nu ör vergifva de odälingea af sina åkrar, upphöra med sitt yrke, med omsorgen för sitt bushåll, med siza barns uppostran, för att resa till Trier till en afgudatjenst, till ett ovärdigt skådeszel, som romerska hierarkien låter uppföra. Ja, en afgudatjenst är det, ty många tusen af dea lättrogna mängden blifva förledda till att egna ett klädesplagg, ett verk a! menniskobänder, känslor, dem de endast äro Gud skyldige. Och hvilka stadliga följder hafva icke dessa vallfärder! Tus2notals vallärdande använde sina penningar till resan och till det off:r, fom de hembragte dan heliga kjortela, d. Vv. 8. presterskapet, da sammanskrapa dem med förust eller genom tiggeri, för att efter återkomsten till hemorten hurcgra, svälta eller sjukna af resaas aånträngningar. Om de skadliga följderna i det yttro iro stora, så äro de i moraliskt alseende ännu större. Skall icke mången, som genom kostaaderna för resan kommit i nöd, söka ersättning på orättmätigt säl? Många hustrur och flickor förlora sitt bjertas renhet, syskheten, sitt goda namn, och förstöra derigenom in ram ljs frid, lycka och välstård. Slutligen öppnas senom detta alldeles okristliga skådespel dörren på vid gafvelför vidskepelsep, skenheligheten, fanatismen och, hvad dermed sammanhänger, lasten. Detta är iea välsignels2, som fö-evisningen af den heliga kjorein utbreder, hvars äkthet eller icke äkthet för öfrigt r likgilig. Och den man, som offentligen uthängt letta klä:csplagg, detta verk af menniskohänder, tik jyrkan och åskådaada, som vilseleder den lättrogna, kunniga eller lidande bopens religiösa kämslor, som lerigenom befordrar vidskepelse och lagt, som aflocpm