Aftonbladet – 20 november 1844, sida 3

far dagligen ut på promenader med rätt vackra hä står. Men hvar tredje vecka visar han tig inför d församlade troende, och räcker ut till dem genor fönstret sin hand, söm understödjes af hans kassö: samt utropar: frid vare med eder! Han erhåller d rika skänker och äras såsom ett helgon. Rabbine Israel är född -i Kamenetz Podolski, der hans fade tillhört den:strär ga Chalot-sekten, som är ännu ren lärigare än. Charsinim. Hen har gruvdlagt sonen rykte, ty då hen tillfrågades om råd, hänvisade har alla till sin då blott 42-årige son. Snart ökade sig Israels rykte och rikedom gesom skänkerna för han förböner. Han hade, då han begaf sig ut, vanligtvi. så stort följe, att det berättas buru en gång, då el vego mötte tåget och ej kunds komma förbi, mai stjelpte den af vägen, under ropet: gif rum åt Judarnas konpung!, Han blef då anklagad inför domstol såsom högförrädare, men ställde kaution på 20,00( rubel. Sedan flydde han till Jassy, men då han be: farade stt der blifva utlemnad till ryske konsuln, drog han sig till Sadagura, der vittnen intygade at han var född inom österrikiska gebitet. På hans res: genom Botoschan spändes hästarna från vegnen och han drogs i triumf af sina trosförvandter. — EN PREST PÅ JAGT EFTER SKOGSTJUFVAR. B-rl:nertidningen berättar fö!jande tilldragelse, som passerat i trakten af Starkow. Ea prest i kyo Selchow, en tysk mil derifrån, hade den 44 Oktober mot aftonen gålt ut, försedd med bössa, för att skjuta hare. Hers svåger, en närboende egendomsägare, som han besökt, bad konom att vid hemgåendet se efter om ej på dess utägor skogstjufvar visade sig, hvilka en tid ansenligt blekat ut småskogen. Också anträffade presten verkligen på sin väg en sådan, som just var sy:rselsatt att fälla andra trädet, och då han anropades, grep till flykten. I sin ifver eftersatte presten den flyende, mena hade dervid, efter sin utsago, det missödet att bössan brann af och tjufven störtade till marken, omkring tio steg ifrån presten. Det är tvifvelaktigt, om presten ansåg den fallne vara död eller var rädd för bans yxa, ifall ban blott låtsade sig vara träffad. Nog af, presten undersökte ej förhållandet, aten skyndade sig hem, i sin ångest. Följande morgon gick presten till sin svåger, och fick på hemvögen se, att liket af den skjutne ännu låg qvar på stäet, der han fellit. Då tager han sitt parti och reser genast till Berlin, för att sje!f anmäla saken vid Jomstol. Man beklagar der mycket den arme presten, men tycker, ett presterna gerna kunna låta bli stt befstta sig med sådana till ståndet icke hörande ysseleättningar. — Fanny ELster är nu i Mänochen. Hon upprädde der på scenen för första gårgen d. 30 Oxt., operan Gaden och Bajaderen,. Redan flera daar förut var huset utsåldt, och en korrespondent rån denna stad säger: Om vi ock finna det afguleri osmakligt och absurdt, som i många städer uti ie tvänne verldsdelarne blifvit henne egnadt, så fatte i likväl pu ganska väl det bifsll, som denna högst hagfulla qvinna funnit öfverallt der hon visst sig. sifallet var stormande; framropandet och blomsteregnet ville aldrig sluta; och sannolitt blifver långe år teaters utrymme för litet för de tillströmmande yfikne, — GLÄDJEN DÖDAR. En bankir i Berlin, Meyer oras, som en dag i förra månaden hade åkt i droia till sitt kontor, ibågkom, seden -han stigit ur åkonet, ait han glömt en betydlig summa penningar åkdonet. Förskräckt spravg hen efter droskan; uppena den, ryckte upp dörren, fattade penningarne, om änru ligo qvar, men dog i samma ögonblick af 8g, framkaliadt af den häftiga öfvergångan från sorg i glädja. p — NY HANDELSARTIKEL. Sedan Europ:r börjat uta sig ned på Nya Zxand, hafva de ofia bjudit rätt ösa summor åt in ödingsrae för ett väl tatueredt och or grälligt rökt hufvud af rågon vild bödieg, för att dan sälja det ät något museum i Europs. Derigenom ar en bandel med sådana huvuden småsingom uppommit, ceh den bedrives af vildarne med sådan ifer, att den ofta gifver anlednirg till bodiga bufvuen, emedan infödisgarne, när de få se en menniska red ett väl tatueradt bufvud, som de naturligtvis icke unpa få med godo, söka bemäktiga sig det med våld,