Aftonbladet – 20 november 1844, sida 3

BLANDADE ÄMNEN; — HeLvEtESÖN. Eoglands straffzolonier äro utan tvifvel en ganska nyttig Inrättning. Man har sett de mest förhärdade brottslingar bättra sig och blifva hederliga menniskor, sedan de blifvit förda långt ifrån skådeplatsen för sina missgeroingar. Hvad dem beträffar, på hvilkas sinne ingenting kunnat verka, så har man indelat dem i vissa kategorier, efter deras brott, och afligsnat dem, likt onda väsenden, för hvilka man mäste taga sig till vara. Bland de åtgärder, som man vidtagit till vinnande af detta resultat, finnes en ganska sällsam, som nyligen kommit till utförande. Utom kolonierna i Nya Syd-Wales och VanDiemensland på Nya Holland, har England avlagt straffkolonier af mindre betydenhet midt i Australien, under namn af straffstationer. Dessa äro bestämda till att mottaga brottslivgar, som förnyat sina brott och anses oförbätterliga, och hvilkas skiljende från daras mindre förderfvade kamrater 2autoriteterna hållit för oundgängligen nödvändigt. Dessa stationer äro belägga i granskapet af hamnarca Stephens, Macquairie, Western, Refflos och Kiag Georg,, samt hafva redan gjort god verkan. Några dömda, hvilsa dittills varit ansedda för oförbätterliga, hafva der återvändt till det goda; andra hafva blifvit ännu mer förstockade. Men har derföra trott sig böra skilja dessa sednar? från de andra och fors:at. dem, 600 till antalet, till en öde trakt, mellan Narfolkoch Philippsöarna, samt Moreton-Bay. Denna öken bar fått namn a7 Helvetesön, för att dermed beteckna den djefyulska elatheten hos de:s nya invånare, hvilka med rätta hållas för Storbritanniers grösta missdådare, Nästan alla äro befläckade med de gröfsta brott och halva endast juryns undseerde eller tillfälliga omständigheter att tacka för befrialsen från dödsstraffet. Band dessa eländiga räknar man två fadermördare ; en, som varit tre gåager gift och mördat alla tre hustrurna; en, som varit i tjenst hos en distillator och uppbrännt honom i antänd sprit, och slutligen ex, som af e!ände slagtat och uppätit sitt eget barn. Dessa ohyggliga varelser, som hafva föga annat än skapnaden gemensamt med menniskan, behandlas också som vilda jjur. För dem gifves ingen lag, och för att straffa deras förbrytelser teger man sin tilldykt till den rås styrkar. Da äro ständigt väl bevakade af soldater, hvilka hvarje ögonblick äro färdiga att fullgöra ex summearisk rättvisas befallningar. Blodiga slagsmål förefalla mycket ofta mellan förbrytarne, hvilka dervid ådagalägga oerhörd grymhet. Om vid dessa slagsmål en eller annan biter i gräset, så skjutes genast mördaren. Helvetesöa har, under de två är den be