Aftonbladet – 18 november 1844, sida 1

aker, utan att så noga beräkna de sekuadära följlerna. Så också, ehuru hans bröst höjer sig i ehaglig stolthet öfver Frankrikes gamla lagrar, så ir det likväl hufvudsakligen de nya, som reta vonom. Så t. ex. hvarhelst du nu ser en teafla exponerad öfver Alziers bataljer, trån Abdelkaders bakhåll eller öfver Magador eller Isly, som dessa dagar äro mest en vogue, så ser du folk af alla klasser trängas omkring dem, likasom hoppades de att i de tecknade fisurerna kunna igenkänna bilden af någon kär vän eller anhörig. — Men det var om Louis Philippe jag skulle skrift va och nu är jag bos marskalk Bu:eaud och ge: neral Lamoriciere, och skul!e på detta sätt också snart kunna komma till Tanger och Magedor. oct den beundrade prinsen af Joinville och hans hemsända tält, söm just i dessa dagar af hundradetals nyfikna betraktas i Tuile-:iträdgården. Derföre vändom åter till Louis Philippe. Om du är i den stora staden, oc någon lyck. lig dag tager dia väg förbi Tuileriborgen vid mid. dagstiden, — d. v. s. icke den svenska kalendern: sanna middag, sådan Vetenskapsakademien i sednare år meddelat den med två decimaler, utar den parisiska dinertiden, eller den tid på dagen då vi i det gamla Sverge bjuda våra vänner på the. — Är du t. ex., liksom jag, resande och bo på venstra Seinestrandenp, t. ex. i grannskapet a rue Lille, som i Sverige är så väl bekant genom Mina Grönvalls Liliz, och ämnar taga din midda; Palais Royal eller på rue Vivienne, hos Luca eller annorstädes höger om Seinen; och om dt då, liksom många andra resande, hvilka hushåll: på sous och slösa med francs, icke vill gå öfve Pont au change eller karusellbryggan, utan tage