Aftonbladet – 15 november 1844, sida 3

(Me end (Insändt.) SYTTERLIGARE NÅGRA ORD OM ETT NATIONAL-MUSEUM I HUFVUDSTADEN. Insändaren, som af Dagligt Allehanda för den 26 ssilidne Oktober och den 7 dernes blifvit bekant med 2p uppsats ur Stockho!ms Dagblad och en korrespondent-artikel ur Götheborgs Handelsoch SjöfartstidIniog, om ett nationalmuseum i hufvudstaden, får, med anledning ef dessa uppsatser, samt det som Dagligt Allebanda vid den förstnämnde tillagt, hos ReI daktionen af Aficnbladet begära rum för efterföljande rader. Om hos oss ett naticnal-museum Jlyckligen kommer tillsSak fullbordan: om vetenskap och konst här få fiopa i samma tempel sina ledare till sanning och smak: om det skönas frukter kunpa alstras i norden ur åidriga frön från södern, förvarade i denna helgedom: om äfven den riogare handtverkaren, ur en mängd yrken, kan på hvilodsgen der sa en fullfärdig lösning på frågor om ändamålsenlig, skön och leckande form för de alster i byggnad, husgeråd, redskap eller smycken, hvars begärlighet skall göra hans välstånd: om på detta sätt utbyte och stöd emellan samhåallets olika krafter under allmän bildning befordras genom det allmännas bemedling och till dess förkofran; så sker det utan tvifvel på statshushållning.ns rätta väg. Derom äro väl alla ense, och om sjelfva inrättvingen lärer då icke, så vidt kostnaden möjigen kan för statens sndra tryckande b:bof bestridas, fianas mera än en röst, den högsta gynbande. Men vigtigt är att misras, det denna inrättning ej är dermed skepad, att man till en punkt sammanföser hvad som nu finnes i Kongl, museum, i Kongl. bibliotheket, i Vittarhets-, historieoch antiqvitetsakademiers förvar, i Kongl. myntkabisettet, i klädkammaren och i lifrustkammaren ; alla vilkor för dessa tings indeloing och uppställande, till största möjliga båtned för de studerande och för allmäsheten, måste ernås, om något skall göras; ty en blott magasinering vore lika mycket ändamilsvidrig på ett som på flare rum, flyttningen då ett narrspel, och samlingarne — döda skatter. Likaså biefve deras iorymmande i en ahners till alla delar lämplig lokal, af risga fromma, i fall den vore utom allmänna rörelsen, och endast med stor tidepillan eller kostnad kunde besökas. Tidningen Dem Konrstitutionelle har till och med föreslagit Haga, troligen utan att rätt tänka sig för. För sommarmånaderne vore Carlberg, hvilket ock blifvit pämndt, ej för afståndets sku!l så afskräckande, eftersom då dit fianes liflig båtfård. Dat vore det ännu mindre, om man vågade hocpas att en ordentlig strandgata en gång bleve anlagd länga östra sidan af Clara sjö och fjärden framåt, till en Corso och den önskligaste primenadplats för hufvudstaden; men i Carlbergs slott ligga hufvudrummen ät solen, och det kunde ur detta, och andra skäl, ej med fördel inredas till museum. Issändaren anser — för de oeftergifliga fordringarne af vald belysning och vald uppställning — det vara alldeles fåfängt att tänka sig möjligheten af ett försvariigt museum, utan att byggnaden vore från början dertill uttänkt; och problemet att få en sådan byggnad i allt god, med gödt begagnande af utrymme och k-ostvad, är ej ett af de lättaste, i synnerhet som vid den nu ifrågavarande så många mycket olika behof äro att tillämpa. Deremot, att här finna ett passande värdigt ytlre, måste, genom de stera massor som äro att behandla, vara en ringa sak för en verklig arkitekt. Af dena Koogl. propositionen synes det,att oplaner för ett national-museum blifvit af öfverintendentsemhetet företedde, och redaktionen af Dagligt Allehanda upplyser, det hon haft tillälle se de af en svensk utrikes vistands arkitekt Hr Scholander uppgjorde ritningarea, hvilka äro särdeles vackra och vittra både om ren smak och en högst utmärkt talang altrita hos den unge artisteny. Det syves då som skulle Hr Scholanders ritningar vara på något visst håll ansedde icke ellenast såsom uteslutande godkände utan ock sisom, genom sin förträfllighet, särdeles lugnande vid det stora arbetet: företagande. Vi fäste oss här icke synnerligen dervid, att den med namnet arkitekt benämnde ynglingen ej veterligen änvu blifvit fader för så mycket som ett hönshus, — och arkitekturen är dock en konst, der erfarenhet icke är att förakta. Vi medgifve derjemte att ovanliga anlag ofta bryta sig fram ovanliga vägar. Men att Hr Scholander skulle vara arkitekt, derföre att han fått ett stipendium a! de fria konsternas akademi, för att studera arkitekturen, eller att han skulle vara det derföre att han har en utmärkt vacker hand i teckning, samt utmärkt väl färglägger sina ritningar; det neka vi. Borgnis har utan tvifval rätt då han i sin Trait de construction applique2 å Varchitecture civile, säger: Arkitekturen är en konst, som fordrar mer begrundning än ingifvelse, mer verkliga kunskaper än varm inbillningskraft,. Det har dock blifvit på modet, under den allmänna vuffningsandan, att den som studerar arkitektur skall söka målning med sina ritningar, i stället att de efter in natur måste vara endast konstruktion, eller rent geomelriska. Det är att uthärga skylt; men vittaar j det ringaste om förmåga som arkitekt, ehuru det bedrager mängden att så tro. Fråga vi t. ex., hvem vid de fria konsternas akaiemi hos oss lärer statik, hvem om materialiernas val, hvem om stenens huggning, hvem om murbrukets besåaffenhet, hvem om den högre timmermanskonsten, hvem om machiner, hvem om hussts förståndiga inredning, hvem om verkliga gruaden för, och den rätta egenskapen af dess prydnader? — Iagen! Hvem slickar väl en facad-ritaing, :å att de geometiska linierne föga synas, men att ett spelaf skuggor och dagrar gör omöjlist att der väl uppfatta någon vada proportion? — Alla! Hyem har sett trappor och skorsterar under husets yggnad ramla ned? — Visserligen alla! Ställningen är sådana att ännu kunde en Martialis junga : Si duri puer ingenii videtur, Pieconem faciss, vel architectump. Önskar man att se hvarthän man kommer genom tt tanklöst fäktande efter ornamenter i byggnad, så CE (hm MM å — Morr sr um isar äfven det nyaste huset vid B:uskebergstorg der8 8 Massallasma sam Adgvnnm sb unncnvskhn