Aftonbladet – 15 november 1844, sida 1

Na hn At och poesi. Det hela påminte verkligen något om de 4oda aritofaniska tiderna, och jag drömde för ett ögonblick att vi hade fått den gamla äkta komedien tillbaka här i verlden. Ea sk, som ej beller får förglömmas, är att de olika rollerna öfverhufvud utfördes. alldee3 mästerligt. Et par studenter agerade: frun timmer, och kopparslagarens hustru var isynnerz het gudomlig; man Var nära att skratta sig till döds åt hennes grätiösa fasoner. och: åt hennes miner under negligeen, Ea af mina goda Vänner bland de danska spelade — moppe, och stod ganska riktigt på det tryckta programmet under namn af Ficte. På kungliga teatera fortfer Holsts romantiska stådespel xG oacchinop att ge fulla hus, Gioacchine: är ingenting mer och ingenting mindre än Jöachim Murat. Det ör imedlertid svårt att säga om han egentligen kan 2nses för hulvödpersonen i pjesen, ty elt par andra; — en ung flicka från lichia, vid namn Giovannina, en munk; samt en iskere, kucna med lika mycket skäl sägas vara le som göra händelsen. Uppriktigt taladt tål stycjets sammsansältning ingen strängare kritik, men let hela utgör en färgrik och underhållande tafla ir det napoktanska lifvet, och det är såsom såan, pjasen skkerligen alltid blir ett godt kass2tycke. Åtskilliga körer och små lyriska stumar äro inlagda i skådespelet, till hvilka Rung ar skrifvit en god musik. Nielsen, den beröme tragiska skådespelaren, Köpenbåmns Almlöf, yntes mig icke vara rätt i sitt esse såsom Muit, för mycket solid, för Litet äfventyrlig; -dereot har havs fru, sisom drottningen, ypperligt Mört den enda scen hon bar i pjesen; isynner