ren, der han i osynlig måtto har tillfälle att UpPj snappa diverse saker, som sadan sätter honom stånd att få koppsrslagaregesällen i lufven på löj nanten, derunder åter hans vän får fritt spelrur att sjelf taga skatten, medan de båda andra sor bäst slåss derom. Denna intrig är, som man fin aer, icke serdeles invecklad, men den ger anled ning till en mängd ytterst kofniska situationer oc episoder. I första akten förekommer sålunda blan annat en rådplägning emellan studenterna på Re gentsen om buru och på hvad sätt man skäligas skall använda en kassabebålloing a! 48 riksdale och 4 skillningar. En af bröderna stiger upp på ett bord och utvecklar i ett enthusiastiskt ta nödvändigheten af att med omgående POst skick: summan till tscherkesserna, hvilka väl behöfv: allt understöd, de kunna få, mot ryssen. Andra vilja att man skall anslå pengarna till de uppbrändan i Wex ö, andra att de skola Öfversändas ill de irunknade i Jutland. Ea stulent, Sjren Kirk, upptager dessa båda alternativer i ett litet nästerstycke af tal, — en oöfverträffl:g parodi vå den bekanta unga litteratören Kierkegaards gevalt sofistiska och skolastiskt djupsinniga skrifätt; — skulle man skicka Pengarna till Sverge ler Jutland, — så räsonnerar bar, — så vore et raturligtvis för att göta någon menniska gläje dermed; men om vi nu lemna dem åt sådaa, som lidit genom eld ech brand i Sverge, så kulle det ju antingen vara åt dem, som brunnit pp, eller åt dem, som blifvit räddade: men de, om brunnit upp, kunna omöjligen hafva någon lädje af våra 48 riksdaler och 4 skilling, och de, om icke brunnit upp, glädja sig ju redan förut, srför att de icke brunnit upp, Skulle man åter