Aftonbladet – 9 november 1844, sida 2

mm med egen hög och silkesfin hand afskjuta ett det allersomnöpnaste lilia skött på papgoj:n, hvilken paturligtvis hade den belefvenheter, — fast det blott är en papgoja af trä, — alt genast underdånigt falla pladask i backen. Hvaröfver i broderboken gjordes följande anteckning: Den 5 september 4770 var för detta sällskap en högtidlig och mycket glädjaull dag, då den stormägtigsta och allsrnådigsta drottnirg Carolina Mathilda, drottping til Danmark och Norge, icke blott var tillstädes, roen sjell tiektes skjuta på papgojan och träffa. Fozelkungen jemte hela sällskapet tackar allerunderdånigst H. M. Drottningen för denna nåd, (2xemligen satt triffa papgejan!) och prisar, tillika med alla undersåter, hennes kungliga mildhet, (aemligen mot papacju!) samt önskar henne en lårg och lycklig lefnad. . O, bvem ville icka vara en papzoja, — om till och med blott at träl — för att träffis af on så skön drottnings hazd! (Forts. följer.) — I Christinestad i Fiatand har, vid gräfningen i ett uranör norra tullen beläget gärde, omkring 40 et. särskilda sillverrmynt ifrån konungarne Carl XI och xvl:s tider blifvit funne, — EN KUNGSÖRN sköts d 45 sistl Oktober i horr Ismael de Gonbairvilles park vid Briquebosq i fraoska departementet Manche. Denna fogel bar om, halsen en guldring, på hvilken följande inskrift var ristad med göthiska bokstäfver: Caucasus patria; fulgur nomen; Badinski dominus mihi est; 1730, (Kaukasus är mitt fädernesland; blixt mitt namn; Badirski min herre.) Skytten, en herr Rodolphe dEgno!d, har skickat den präktige, rära hundra år gamla fogeln till direktionen för musset i S:t Ld.