Aftonbladet – 8 november 1844, sida 2

6:0 Du spelare, som sitter vid det förbannade spelbordet och drar din spader, och spzlar tort både ala dina penningar och ägodelar och till och med klär derne u!af kroppen; djefvulen inbillar äfven dig, att du skall blifva salig; men kom ihåg bvad Jesus säger: att den der öfverträder mitt bud, han skall icke se Guds rike, — Och ändå ödfverträder du dageligem Guds bud, du gör aldrig annat än synd, men derföre skall du ock blifva lönt f den herren du tjenarz; måtro djefvulen han skall pog löna dig för det du så troget gått kär och tjent bonom i hela din lifstid; måtro i helfvetet, der skola djeflarre spela med dig, der skall du rog få betala det du gått bär i din syndaoch säkerhetssömn. och Jåtit djefvu!en inbilla dig att du går på den breda föriappelsens väg, som bär till helivetet; — ty den vägen är smal och den porten är låg, som bär till lifyet, mea få äro de som finna honom. 7:3 Du sabbatsohelgare, som ohelgar sabbaten, är ifrån kyrkan cm söndagarne och skul:e du gå hit till Gus hus, så sitter du utanför kyrkan och crifver ding kommerser, handlar och går bara bit för att uträtta dina ärenden. — Men ve eder ala, som gå hit till Guds hus, för stt uträtta edra ärenden. — Men oaktadt du så illa gör, tror du likväl att du skal! blifva salig; men det är en förbannid lögn, hälsa djeflarne med det. Det är icke möjligt att du skall biilva salig, då du om Söndagarne kommer ifrån kyrkans gårtill dina förbannade lekstogor och deansir och lefver helt och bållet som en lössläppt djefvul, men cjeflarne skall nog en gång lösa dig derför. -8:0 Du svärjare som dagligen beder tusentals djefl:r aramme, regera, och anf.kta dig — och i all synnerhet när du indruckit det förbannade bränvinet, och sölat din förbannade tunga i fj:fyu!ens krydda, då är din förbannade tunga så benägen till att svärja och dyka. — Men ändå inbillar vjefvulen dig, att du går på vägen till himmelen och du skall viset blifva salig; men det är en omöjligbet, att du kan blifva salig så länge du så upperbarlgen syrdsr, och om du icke omvänder dig, så far du raka vägen åt helfvetct när du cör. Der:öre käre själar! gören i Jesu namn bättring, och akten eder för det förbannade bränvinet. — Det anses ibland eder vara skam att draga hudea a! em häst, men då är det mera både synd och skam att bränna det förbannade bränvinet, som är nära alla menniskor både till skara och förder?. Såledos har jag nu genom Gud: dyra nåd, sökt framstäla mitt for dagen föreratta ämne, och beder eder att ni för Guds skull, i Jeu nsmn, görer bätItrisg och kommer till en redlig åpger över edra synI der, och att jag i deg kunnat uppväcka någon af eder ifrån eder syndaoch säkerhetssömp. Men karhända att många af eder tänker som så, ait det är ofantligt hvad decna presten ban svärjer, men jag sväjer icke utan som Guds ord svärjer, och det som står i Bibeln, kallar du det svärja? Jag predikar Guds rena ord och såsom lärare är jag utsänd att tolka och förkunna Jesu egea ord och u:sprida kans Jära, sedan får du säga om prästen hvad du vili — ty vill du icke låta uppväcka dig här i lifvet, så må Cu vsrds försäkrad, att i helfvetet, der skall du nog blifys uppväckt; — der skall gu vakna i ett fö färligt tillstård, ja! i ett bäfvande ögonblick. Derföre, köra menni ka, vänd om, vänd em, för Jesu skull, och kom till en betfärdig ånger och tro. Amen. Härefter fortfor Sven Hceurlin: För depna predikan tilltalades predikanten inför Wexiö konsistorium. — Vid första förhöret nekade han, att den varit så beskaffad, som man armält; men församlingens pastor, derom tillspord, intygade ati dess innehöll blifvit till och med lindrigare uppgifvet, än hvad det i verkligheten hade varit. Imedlertid blef hela påföljden för predikanten blott en så kellad skrapa ar koneistorium. Jag hemställer, om det är värdigt en prestman, att i sina predikningar oupphörligen tala om och hota med eld och lågor. — Ea annan prest har från predikstolen på det häftigaste utarit emot tidningspressen och kallat Aftoubladet riksfursten. Han har tilllika med mycken förtörnelse sttr:t sig om det vid sista riksdagen uppgjorda represesiationsförslaget, och med hänsigt häriill uppmanuat sina åhörare att visa blind lydnad emot embetsoch tjenstemän, utan afseende derrå om desse handa rätt eller orätt. Men, mine bröder! blind tro och blind !ydgad äro de tvänne polerna, hvarpå rmenskliga vavvettets och e:ändets orbita hvälffa. Uppå dessa principer hvila ock heder.domen och tyranniet, det vill säga: den förgudade lögnen och det hbelgade våldet, ja, gamla som verlden; hvadan vi i vårt fäderneslands historia se. hurusom vi sjelfve, alltifråp hedenhös, oxktadt få många vilda utbroft till motstånd, gror dessa piincipers grymhet kufvades, först af atgurda-presterne, dernäst af. munkarne och sedan ömrsevis al tyske iyranner och våra egno her ar, ända tills karoiitska enväldet, som gjorde hela riket till en ögemark. — En tredje prest uppdrog vid ett tillfälla åt klockaren, att hålla husförhören, oaktadt tvänne prester furpos izom församlingen. Han blef väl för denna sin åtgärd ställd under tilltal, men också han uxdslapp med sll-nast en varnirg. — En fjerde prest i Skåve förstog sig, vid vattvardens utdelande, att säga instiktelseorden för två och två af nattvardsgästerna till-ainmars, ehuru kyrkohandboken föreskrifver, att deesa ord böra för hvarje nattvardsgäst upprepas. Samme prest begick en annan gång vid nattvarden den förscelsor, alt utdela vinet först och brödet sedan; äfvensom han vid en dylik högtid upplöste nattvardsbordet, utan att halva utdelat vinet. Allt detta ådrog honom likväl ieko heiler någon annan tillrättavisning, än en skrapa. Dylixa exempel äro talande, och jag vill derföra med dem ådagalägga nödvändigheten af en skärptara tillsyn öfver presterskapet. Man invänder, ett eckirsivstikdepartementet kan betraktas som en sådan öfverstyreise, hvarom här är fråga; men detsammas befattvicg är helt olika den, som torde tillkomma den föreslagna nya embetsmyndigheten. Hvad beträffar sammansättningen af denna, ville jag, att den sku!le bestå ar sex prester oc kh Jika. många lekmän. När man ser att presterne i sin LT rr rese