Aftonbladet – 8 november 1844, sida 1

tershöga stolpar, och kallas denna plantskulle,, emedan rotoch hvitkålsplantor uppdragas deri om våren. Stiraxt bredvid dörren hänger merändels töfbrädet, en alnslång brädstump med djupa refflor, mot hvilket strumpor och vantar kaflss, för att få dessa väl upptofvade och luggiga. Den lilla förstugan erbjuder ictet anmärkningsvärdt, om icke det, att sommartiden.qvwinfolkens pkasusnar, (skinnkjortlar) äro utsvända längs med dess vägvar snda vpp till tak. Uder den en stugugafveln är ock käilaren belägen. Merändels åt venster ligger vardagsstuganr, som af he:a buset bebos. Midtemot dörren är gafvelfönstret och till venster det andra fönstret, hvilket gerna är tågot mindre och alltid. vetter åt gården. Taket går upp till! kroppåsen och är brädfodradt; i detsamma äro flera tvärstänger hängande, som kallas ,kröbstänger, och uppå dessa inlärgas bräder och virke till torkning. När de icke äro upptagna al sådant, öfverbängas de, för prydlighets skull, med fletors (alnsiånga lärftsstumpar med fransar, bundna i olika fasoner), de der kallas hundklor, kattiötter mgråspar!var, mm. m. Dessa äro utmärkt väl buadna och merändels af bländande hvithet. Till höger om dörren är spiseln, hvilken är mycket låg och äfven kallas 3rafvens. Jernstången, som i hörnet af spiseln uppbär murkransen, är försedd med en rörlig jernarm, som kallas storringenn, den der åter är försedd med mindre krokar, som kal!las småringar,, uti hvilka kitteln eller grytan börges, då fråga blir om kokning, ty grytor med fötter nyttjas aldrig. På andra sidan spiselmuren är bakugnen belägen, och fördjupningen framför denna, eller den ezentliga vedvrån, kallas nstorgrafvenn). Vid spisela är ännu att märka )rand) Hår torde ock några ord få tilläggas om beredoingen af det s. k. ;tuonbrödets. Härvid tillgår sålunda, att så mycket mjöl, som möjligen kan inknådas, stoppas i degen, fom arbetas ju bårdare dess bättre. Vattnet är iskallt, och någon jäst kom