Aftonbladet – 8 november 1844, sida 1

ER LTT RAT TNT IE INNE CR EKA AIRES SAINTS rum af den omyndige, sedan khan uspnått myndige ir. — Utsk. erkäoner visserligen de olika fördelar, barn, vid det a motionärn uppgifoa förbållande, åtnjuta; men då 40 Si42 kop. Ärfdabalken, som stadjar, stt hvad föräldrar kostat på sina barn till deras nöcgtorftiga föda, kläder, upptuktelse cch bröllopskost, ej må vid skilte räknas, deremot lemnar förältraine frihet, att, om de vilja, ligga de axdre af sina barn något till, som mindre njotit hafvar, tror utsk., att lagstiftarea härmed iakttagit allt, bvad på nonom ankommer, fir beredanda af rättvisa och jemikhet i omförmälte bänsernde, Om det nemligen än ir en föräldrars, i natu-en grundade, plagt au sörja ör sina barns uppfostran, så synes likväl utöfningen af denna pligt ej å andra sidan böra b-trastas annorlunda, äa såsom ett frivilligt uttryck af föräldrars ömhet, eller kunna göras till föremål för några lagens bestämmeser, utan inskränkning af föräldrarnes hitLil!s aldrig ifrågssatia makt öfver sina barn. Då hvad dessa härutinnan åtnjuta, föjaktigen ej kan hänföras Lill lagliga rätighecer, kan den omständighet; att det ena barnet erfar större omvårdnad äd det andra, ej e!ler grungl-gga några: inför lag giltisa anspråk, — Ifrån en olikhet i be-örde fall, lärer lagstiftaren således icke kunea bhemta anledning ett tille kinaa det barn, som mindre njutit, någon oviltorlig rättighet till ersättning derör, eller atwtminska, hvad aodra barset eljest, enligt lag, bör erhåla i föräldrars bo, utan måste det på dessa antomma alt jemna förhållanden, som på dem bero. — Då usk, fojaktligen förnyer sitt yttraade, att lagstiftaren. redan gjort .sllt, hvad på honom ankommer, för beredande af. j m.likhet emellan syskon-i förevararde hänseende, får utsk. derjemte erinra, huru:edes en lag, i den. syftning, som den föreslagna, inga uada kunde !esa till än:amålet, eller jemnlikhet, emedan hvarje bar 8 uppostran måste lämpas efter anlag och fallen-et, hvarförutan, vid ve:kstälighetea af ena såden leg, ailtför ofta skulle möta våssndätliga hivder, i anseende till svårigheten att bedöma, hvad en redan fullbordad upafostran kostat, samt hvad en icke ful bordad slter ens påbö-jad ksn komma stt kosta, och. lagen sål-desg blifva en anledning till eredor och tvister af desto betänkligare art, som de läut-ligen kunde störs sämjsn emell:n så närskylde, som da omförmålde. Utsk. tillstyrksr derföra att ifrågavarande motioa måtte lemnas utan aseende. Lagutskottets betänkande JM 22, i anledning af väckt fråga, asgående förtyd igande af 2 g 41 kop. Missgerningsbalken. Sedan Rike:s Ständers justilieombudsmean vid sistförlidne riksdag anmärkt, aut, sii tiliepning af lagens stadgande i 41 kap. 2 Missgerningsbalken, sådan den lyder i Kongl. öro-dningen den 20 Januari 1779, bland domare yppats ski jaktiga meningar, och R. S.., i skrifvelse den 23 Sept. 4840 beslutat, att i rågaställde skuls erbålla e2, mes justiteombudsmannens då framställda förslag öfrerensstämmande ly gelse; men Kal. Maj:t icke funnit skäl att lemnoa bifall till berörde beslut; så har jusiitizombudsmanben, uti sn afsina allmänna redogörelse, ånyo be ställt, om icke ifrågavarande lagrum kunde erhålla följande lydelse: Lockar någon elr bjuder öfvermaga att stjäla med sig, ehvad det är mycket eller litet; eller gör mannen det mad sin hustru; föräldrar med sina barn; förmyndare med dex omyndigs; förmaa med den, som står under hans lydnad; bösbunde eller metmoder med sitt tjenste olk ellsr inhbys-shjon; stånde sams: a rätt, som den der andra gängen stulit. Varder han å.:er med sådan gerning funnen, straffss såsom iör trefje resan stöld, och den som varder lockad eller buden ait stjäla, str: ff:s som annan tjuf, der han till mogea ålder kommea är. Men utsk. bar. dels emedaa1 förstag till ex ny kriminellsg fö väntas, dels emedan ifrågavarande händeser sällan skola förekomma, dels oci slutligen emedsn det besälde lazummet är så otyiligt, att det ju icke kan, i förenlighrt med lagstiftarens mening, uppfattas, tillstyrkt, patt justitieombugsmannens omförmälde hemställning ej måtte till någon åtsärd föranleda.v NR R— Bortareståndets diskussion öfver EkonomiUtskotiets betänkande M 37, i anledning af Hr Echartaus motion om leveranrskardeln. (Ucskottet bade, med anleining af en utaf Hr Schartau i Bzareståndet väckt motion, uti detta betänkande tillstyrkt att R kets Sänder skuile hos Kong!. Mzj:t anhålla om att eu förordning måtte utfärdas, hvarigenom det blefve mäklare förbjudet att afsluta någon bardel eiler kontrakt om va ors leverans på afligsnare terminer eiler sednare än 44 dagar från slutsedelns datum, med mindre köparen u!fäste sig att till säljaren genast erlägga en bandpenning af 40 Pp: ocent utaf den slutade varans värde.) tershäga ctalnar och kallas denna pplantskullan