Aftonbladet – 8 november 1844, sida 1

att förgripelser af ifrågavarande art lemnas oanmärk-. te. måste följaktligen en pröfniog föregå, innan de offentliggöras genom åtal. Det är denna pröfning, som Kgl. M:t, uti förevarande författning, ansett sig bäst kuonpa verkställa, och som Utsk. tror böra tillhöra Kovunrgen. Han handlar här i den dubbla cgenskapen af Moajestätets upprätthållare och den föro lämpade, och är således, i ordets ezentliga bemärkelse, rätter målsegare; och då han påbjuder nedläggandet af omförmälate åtal, utöfvar han följaktligen ej annan rätt än den, hvsrje målsegare, enligt lag, eger. E denna omständighet ligger vederläggnicgen af motionärens uppgift om ifrågaställde författsings rättsvidrighet, derföra de af motionären uppgifne förhållarden ingelunda innefatia bavis; men i avledning af uppgiften i denna del, anser sig U.sk. imedlertid böra tilläggas: att då domaren och jury handla eter ed och samvete, har mau icke rätt att misstänka, det någons vilja kan inverka på deras omdömen; att icke Konungens Mojestat, utan angifvarne, koproxetteras, i händelse en angifrelsa icke kan bevisas eller fisnes falsk; samt att doma es skiljaktiga begrepp om en lag icke uigör giltig grund för lagers upphäfvande. Utsk. tillstyrker derföre, det må:ta friherre Caderströms ifrågavarande motion lempbas utsn afsernde.n Betröffande åter Jaästitieombudsmannens hemställDing, ang. utfärdande af en författning derom, att eji någon må hästas för brott emot ö kap. 4 S Missg.b.. förr än eter det Konungen förklarat undersökningen böra fortgå, erinrar Utisk. huru LagUiskottet vid sista riksdag yttrade: att den uti förberörde Ksl. bref uttryckta afsigt endast oullständigt kunde vinnas, derest en för irågavarande brott angifven person kunde i bäkte insättas förr, än Konungens svar om åtalets fullföljazde ankommit; att det dessutom icke syntes med rattvisa och billighet öfverensstämmande, att domaren eller annan underordi:ad mysdighet skulle, osktadt Konusgen förbebållit sig pröfningen, huruvida mål af ifrågavarande beskaffenhet borde nedisggas eller fullföljas, likväl kunna i fängelse låta inmana den, som derföre blifvit angifven, och således !iksom gå K. M:ts pröfoingsrätt i förväg; att, om någon blifvit, uppå avgilvelsa för ofrannämnde brott, sia frihet beröfvad, men, på Kal. M:ts förk!arande, att ransakting icke fick ega rum, från häktet lö gifven, det icke kunde betagas honom rättighet att anställa dea rekoavestionstalan, hvartill han, i händelse af angifvelsens obehöjrighet, kunde finna sig föranlåten, hvarlgenom domaren åter sattes i villrådighet, huruvida bax egd2 ingå i undersökving öfver tillvaron a? och omständigheterne vid en förb-ytelse, den K. Msj:t velat åt glömskan förvara; att merbesagde bret iunefattar ett usdartag från den för brottmål i allmänhet gällande rättegångsordninp; samt att, i händelsa håktande skule ske uti omörmälde fall, innan K. M:t beslutat målets nedläggaude eller ransskniogens fortfa-! rande, deraf jemväl kunde blifva en följd, att, då K. M:t anbefaller ransak.iogens fortsättning, den tillta-: lade kommer att före målets s!uviga pröfning hållas! i fängelse längre tid, än som erordrats, derest undantaget j funnits. Under åberopasde af dessa grunder föreslår Utsk. att BR. S:. för deras del besiuta: att genom utfärdande föråttniog, varder; såsom ett af Kongl. Bre:vet d. 25 Sept. 4777 föravladt uodantag från allmänna legens. stadgande i 4 kap. 2 S S:raffbalken, förordnaädt, det ej någon må bästas för pbrott emot 5 kap. 4 Missgernivgsbaiken, förr än after det Kovgl. Maj:t förklarat undersökning böra Ortgå.p ; ; Reservation: af herr Ginother, som ansäg f:ågan om den brottsliges inmanande i häkte, innan K. M:t baslutat om målets nedläggasde eller upptagande, böra bero af omnstäsdigheteraa, och lagen följaktligen böra ika litet hädaneter inaefatta oviikoriigt förbud för en sådan åtgärd, som dea hitintills iocehåliit någon ovilkorlig befallning derom. Lagutskottets betänkande M 21,-i anledning af väckt motion, angående ändring i 40 I 42 kop. Ärfdabalken. Uti ett memorial -har riksdagsfullmäktigen T. Lisd från Gö:beborgs och Bohus län aomärkt, att, ehuru det icke sälan hindt, att, vid föräldrars död. eit af deras barn redan uppnätt de år, att dsss uppfostran hunnit fullbordas, men ett annat ej varit mer än rågra år gammalt, så hafva likväl båda barnen, uan beräkning af da fördelar, det ena således redan åtnjutit, tagit arf efter föräldrarne, hverai följt, att det ouppfostrade barnet måst använda kinske hela sitt ari för ea sak, derpå det andra ej beböt uppoffra det ringsste; motisnärenh har derföre föreslagit, att, med ändring af 40 8 i Arfdabalkens 42 kap., stadgas! måtte, att, :ör det mi .deråriga barnets upp ostran må af gemensamma boct afsättas en efter tillgångarne lämpad summa, den der borde, i frände:s närvaro, bestämmas af gode män, med rättighet ör domstolen att, efter erhållen del af derö:ver upprättade protokoll, jemte bouppteckniagen, i bestämmelsen göra de ändringar, som -pröivades nödige, derest någons rätt vore förnärmad, hvarefter klande? derå ej kunde ega —srm————rE—RE— mr RR