Aftonbladet – 7 november 1844, sida 2

——AA re— förena sig med de öfriga, ty nästen ingen af dess innevånare är cj med om att ysa presten, som det heter, uten anses denna sedvänja som en högtid. Nu skymtser äfven det lilla rödfirgade böne-, huset fram emellan stu. orna, och vi hafva redan passerat byns väldiga grindstolpar, Hallp — och Bingsjöbergen. Vi äro inne i byr, och nu tutta de gamla på halmkärfvar, som dels äro kastade upp i trädtopparna, dels uppträdda På gärdesgårdarpa utmed vägen, så att alit tyckes stå i eld och låga. De kraftiga och skarpt utbildade anletsdragen taga sig godt ut vid denra enkla ilumination, och allas blickar vända sig mot egjälasörjaren i hans släda och helsa honom, bättre än ord, sitt bjertliga välkommer:. -Smimnrom upphianes gården, hvarest turen är att hirbergera presten, och alla de lysande formera en halfcirkel med sina bloss inne på gårdsplatsen. Dock innan vi väl komma dit, måste vi köra gerom ett eldhaf af brinnande halmkärfvsr å ömse sidor om inkörsporten. 460 (Forts. följer.) —TETITLRNERR