Aftonbladet – 7 november 1844, sida 1

lyktas hela inskriptionen med dessa orden: Upphjelpt år 4835 utur ett förfallet tillstånd till ytterligare stöd för olycklige och nödlidand:.) Förra gången vi ledsagade läsaren i dessa bygder, var det till ett bröllop under mid:ommarens ljufliga tid; vi önskade nu-förav honom under Januari-kölden upp till den i skogarna kastäde Finnmarken. Dennas öfver 3500 persöner talrika folkmängd byggde sig i slutet åt förra århundradet ett bönebus, hvarest nu gudstjanst bestrides fyra gånger om året af moderförsamlingen Rättviks presterskap. Redan har Finnen med:sin rymliga släda kört upp på gårdens Detsär en vanlig färdskrirda dessa Finnar begagna till åksläda, dock med den skilnad att bakgafveln prydes af ett Z å ö tums högt spjelstaket: och vid framgafveln befinner sig en låda. Fiera bolster och kuddar samt fill äro medtagna, och i dessa neibiddas presten. Imedlertid iår man dock icke för bitide gifva sig af hemifrån, att man ej i otid må komma till bys, som det heter, och derföre lider ett godt stycke af förmiddagen fram, innan färden anträdes, Denna tid plögar det vara smälikallt i nordsn landen; 30 å 40 graders köld är icke ovanlig. Ej underligt då, att det hviner under medarne, och att kästen snart är öfverdragen och apelkasted af rimfrost. Det är dock lugnt att sitta i slädan nedbäddad, och man vet ej der stort utaf kyla och frusenhet. Första stationen, der hvila förunnas hästen, är stranden af sjön Ijugarcn, dit vi efter goda 5 fjerdingsvägs tillryggaläggonde öfver Gjersseheden anlände. Något märkeligt ställe hafva vi ej der passerat, om ej en liten plats, com kallas cKungsjrafn, der traditionen säger, att en