Aftonbladet – 5 november 1844, sida 3

ceh förblef oföränderlig. Det gör oss ondt att framställa denna anmärkning, ersedan vi annars tyckt mill Laurent gå framåt på den! sednare tiden. Det behöfves dock ännu för henne arbete, vilja och ledning af fru Torsslow, för att blifva en verklig konstnär. Preciosa, den fordna klosternovicen, nu den glada skådespelerskan, återgafs af mamsell Lindmark. Det, som i så hög grad felar m:ll Laurent, tycke: deremot i nästan för rikt mått hafva fallit på m:ll Lindmarks lott; vi mena gester och ledighet. Det är väl sant, att ml Lindmark här är spaniorska, skådespelerska och dertill lyckligt kär — men med allt detta får icke lifligheten för mycket antaga sjelfsvåldets karakter; den måste alltid söka det behagliga, det graciösa med det lediga, och icke låta hänförelsen gå för långt. Den lyckligaste momang, m:ll Lindmark hade, var återseendets med Farivelli, på slottet. Hr Blanche, såsom hospotekare, utförde denna roll naturligt och roande; ifvenså Hr Stadtlander, såsom en nyfiken phofchocoladfabrikörn. Serskildt anmärkte man med nöje, att Hr Stjernström, ehuru icke sångare, på ett ganska tillfredsställande sätt arbetade sig igenom den mängd sooprtier och ensemblesaker, som förekomma. Såsom efterpjes fortfar alltjemt Kröningsdagen utt ges på denna teater. Hr Stjernström har, de sednare gångerna den gifvits, betydligt modererat sitt spel, hvarpå både rollen och åskådaren vunnit. on.