Aftonbladet – 2 november 1844, sida 2

dermed skulle komma att förstås. Om derföre Utskottet, i likhet med föregående Ständer, inskränkt sitt reformerande härtill, och i öfrigt låtit oss Sehålla vår hittills van!iga räkning af skillingar och runstycken, så skulle hvarken jeg eller sannolikt någon annan haft -ett enda ord emot förändringen att anmärka, och Utskottet hade då äfven haft en stor del af sin nu mera äa någonsin dyrbara tid besparad för andra frågor, som tyckas ega vida högre anspråk på Utskottets uppmärksamhet. Då Utskottet, med frånträdande af denna princip, företagit sig att uppställa en alldeles ny theori för riksdalerns fördelande, dervid Utskottet helt och hållet uppoffeat vårt gamla dussinsystem, utan att konseqvent genomföra det af Utskottet med så mycken förkärlek omfettade decimalsystemet, och hvaraf enda resu!tatet torde blifva, att i stället för de nu varande yttersta myntbegreppen, skillingar, styfver och runstycken, erhålla ett nytt sådant, som hvarken motsvarar e!ler utgör multipel af dem, sävida man ej vill såsom sådan betrakta dess klingande fransyska namn; så kan jag ej annat än beklaga, att Utskottet upptagit både sin egen och Rikets Ständers tid med ett förslag sådant som detta. Jag är visserligen öfvertygad att detsamma vinner Rikets Ständers bifell, och vid sådant förbållande kan också mycket ordande deremot anses öfverflödigt; men om vi nu för ett ögonblick kunde föreställa ost, att en lag i öfverensstämmelse dermed utfärdades, hvilka resultater skulle väl deraf blifva en följi? Icke kan hvarken Utskottets pluralitet elter hvilken annav som helst, den der i ringaste mån gjort sig bekant med folkets vanor, föreställa sig att de lagar, vi här stifta. någonsin kunna förmå folket att antaga någon primitif uppfattning af detta nya mynts värde. Nej, om den af Utskottet föreslagna sönderdelningen af Riksdalern också blefve medelst en lag godkänd, så skulie likväl värdet af de så kallade Cent aldrig komma att betraktas annorlunda än relatift till de irom de olika provinserna af å!der brukliga myntbegreppen, och den naturliga följden häraf blifver, att en hvar (ja! de herrar, som nu utgöra Utskottets pluralitet, ej ens undantagna), skulle, då man hade ett pris unpgifvet i Cent, alltid först se sig nödsakade att öfverräkna buru månvga skillingar och runstycken detsamma mo:svarade, innan man rätt uppfattade bvad varan kostade. Vi behöfra ju blott erinra oss, att på många ställen inom riket Riksdalersräkvingen är så litet känd, att de mindre upplyste klacserna alltid söka reducera hvarjs summa till daler eller mark c., för att riktigt bedöma huru mycket penningar som är i fråga, nödsakas man till och med vid auktioner låta uppropen ske i daler och styfver, emedan ganska tå eljest skulle våga bjuda, i brist på kännedom om hvad de mäste betala. Är nu detta en sanniog, och sådant skall ingen kunna bestrida, så undrar jag just, hvartill hela den ifrågasatta, konstiga förändringen skall tjexa, och om icke densamma, långt ifrån att medföra de utlofvade fördelarne af enkelhet, lätthet i penningetransaktioner m. m., tvertom skulle leda till många förvillelser och olägenheter. Dessutom skulle efterlefnaden af en sådan lag, som Utskottet föreslagit, aldrig kunna kontrolleras, enär naturligtvis vid all handel, man och man emellan, säljaren gerna önskar veta bvad han får för sin vara, och köparen hvad han betalar, samt i följd deraf båda, såsom en reservant ganska riktigt anmärkt, belst hålla sig till de bekanta tofskillingarne; och huru skulle det väl gå, om folket sålunda, tid efter annan, vande sig att anse lagarne för småsaker, som de efter eget behag kunde efterlefva eller icke —; men imedlertid tviflar jag högeligen att faktum kunde undvikas med mindre, i sammanhang med den ef Utskottet nu föreslagna lag, äfven stadgades, att en hvar, som uppbär penningar, borde vara försedd med en tabell, som upptoge hvarje Cents förhållande till skilliogar och runstycken. Hvilken wiggeln vid liqvider detta åter skulle medföra, lär en hvar, och förmodligen äfven Utskottets pluralitet, Ikunna visa. I Genom de anmärkviogar, jeg sålunda framställt emot det af Utskottet förordade nya myntsystemet, torde de af Utskottet i sammanhang dermed föreslagna förändringar i afseende på myntförändringar m. m., äfven vara till hufvudsaken besvarade. Endast två l omständigheter anser jag mig böra serskildt vidröra: ; den ena, alt jag, i likhet med en annan reservant ioom Utskottet, anser det serdeles angeläget att å silfvermyntet bädanefter utsättes dess värde både i ISpecie och Riksdaler, så vidt jag tror, den enda visliga utväg att en gång kunna supplera våra småsedJar med silfver; samt den andra, att jag motsätter mig hvarje förändrieg till skrot och korn i rikets I mynt, vare sig af guld, silfver eller koppar, dels emeI dan en sådan åtgärd kränker äganderätten, och dels derföre att hvarje myntförändring mäste menligt inverka på våra handeisförhållanden med utlänningen, som reden länge och med stora skäl klagat öfver vinglerier i vårt penningeväsende. På de gruvder, jag nu haft äran anföra, yrkar jag återremiss af betänkandet, samt att ingen annan förändring i vårt myntsystem måtte äga rum, än att räkningen af Banko och Riksgälds upphör, och Silfver-Riksdalern blott nämnes Specie, att myntenheten bestämmes till likhet med den nuvarande Riksgälds-riksdalern, och helt och hället kallas Riksdaler, att denna Riksdaler hädanefter som hittils delas i 48 skillipgar och skillipgen åter i 42 runstycken, äfvensom att i öfrigt vårt bårda mynt bibehbålles i oförändradt skick, så väl till valören som skrot och korn, med iakttagande dock att å silfvermyntet utsättes äfven dess värde i Riksdaler och skillingar.o Nils Petter Pehrsson från Calmare län, skriftligen: Jag för min ringa del kon icke inse någon större nytta eller förmån af att införa eller tillskapa nya penningvalörer — utan tvertom medförer den en o, Ireda och villervalla bland den mindre lärde och räk;nekunniga allmogen, som ofta nog otvifvelaktigt i handel och vandel dem emellan skall medföra men, tiga följder och förluster. Jag vet icke, hvartill det 3 I nästan riksdagliga bearbetandet med myntförändringar Iskall tjena, ty penningarne på landet i allmänhet äro ———— ——-—.:XZ-—n—— ——.v— 4 fre Cb or sa SS -POS ff epos ff