Aftonbladet – 2 november 1844, sida 2

me illid till ministrarne, men oppositionen har tappat vid voteringen; imedlertid var minoriteten högst respektbjudande och ministrarne kunna med skäl säga: en sådan seger till och viäro förlorade! Tidningen om nederlaget har i hufvudstaden väckt mycken bestörtning, och äfven de sansade runka betänkligt på hufvudet. Det lärer annars snart i ständerförsamlingen förekomma något, som med allt skäl förmodas skoIa gifva anledning till ytterst märkliga debatter. Det har nemligen till ständerna inlemnats en petition med 412.000 underskrifter af Sjellandsbönder och torpare om upphäfvandet af hofveriet och i allmänhet en genomgripande reform i hela jordeganderätten. Själen i detta företag är en torpace vid namn Peder Hansen, hvilken sedan några år van rat från etugza till stuga och bållit tal för bönderna ireformistisk, nästan socialistisk anda. Mannen lär väl icke besitta någon egentlig bildning, men han har detta sunda allmoge-förstånd, som ofta kommer sjelfva lärdomen på skam, han läser tidningarne med ifver och urskiljaing, och han skall ha en ovanlig talang att föra till torgs hvad han inhemtat. De stora magnaterna äro mera uppskrämde inom sig för denna oförskräckta och konseqventa agitator, än de vilja låta påskina3 de skulle visserligen vilja med den oinskränkta polismyndigbet, om tillhörer dem att utöfva på deras un.derliggande godr, stäcka hönom i hans framfart, men han har redan förskeffet sig ett så Omätligt medhåll från bördernas sida, att de stora herrarus rentaf icke våga företsga någonting mot honom. Det är icke så lätt att förutsäga hvad häraf en vacker dag kan blifva. Peder Hanser är imedlertid ett namn, som blir historiskt. 4