Aftonbladet – 1 november 1844, sida 1

uera surman tHl Riksgald, att icke klubban faller med den följd, att man asvtiogen betalt för mycket eller gått miste om utropet. Ea Riksdaler Riksgäld är dessutom en myotbenämning, hviiken öfver hola rik. t är käod, afallmänna opicsionen gillad och man och man emellan antagen. Jag yrkar alltså att Uiskottsbetänkandet, i den del det rörer mMybtenbeten. måitte al Ståvdet godkännas, så att Bankofåkningen kunde försvinra; men hvad angår decimalsystemets antagande, så, eburu det visserligen skulle medföra lättnad för räkenskapsförare i allvänrhet, tviflar jag likväl huruvida det må leda till någon egentWig ördel för allmogen och instämmer derföre med hvad v:ce talmacnen derom yttrat. Jag tror väl att Gecimalräkniggen fÖrr eller sedaare skal komma att jn!ö-ås, men at men i afseeode på mitt, mål och vigt först bör tillvigabrioga en förevkiing, bvarefter decimalsystemets in örande skall låta sig bättre och lättare verkställas än su, då det tillafventyrs vore menligt och mindre välsetänkt, att borttaga det räknesätt i skillingar och ru: styckev, hvarvid al mogen vast sig, Lars Jacob Boöius från Siora Kopparbergs, samt Anders Johansson och Jonas Kyiander fråa MWe:mlancs län instämde. Petter Claössom från Eifsborgs län: Vid granskving a? förevavande betänkaude, finner jeg detsamma ega skål, både för och emot sig. Jag vill icke peka eller bestrida de ördelar, som skull vincas i fl-ra afseenden genom betänkandets godkäsnande, 1t. ex. för alla räkenskaps och bok örare, samt haändlange och ffårsmän i allmäcohet. Jeg kan icke belter neka att ibörjan af det nya räknesättets införande, om aet-antages, deraf skulle uppkomma flera kännbara oliger heter och mycket klander, men foan Vet att hvarj: sjukiom ostrarar ivtill dess någon brytning cller förändring inträffar deri, och att denna brytni.g sowmw kalias krisis, just bildar övergången til ett bättre he souillstånd. Vill ej motsiutta sig återremiss oci iuståsde butsudsakligen med Bruho. Sven Jonsson från Jemtlands In: Lika med fl:re talare som yttrat sig emot i rågavarande betänkanpdr, kan icke jag heller med mia röst undrr-tarja detsamma, tDär jag tror att de rys mynt ö ä srivgdrne kulle väska missbelåtenbet och or.da, rfawt tiden i allt fall icke lämpar sig för decimalrakningens införande, Dessföriupan miste, efter min te: ka, folkskolorna ordras på ett sätt, att de tillförsökra a:lmogen bättre upplysniog såväl i detta som flere acdra bänseenden. : I öfrigt instämmer jag med H udlin usder åberopande af H: prosten Ö imans och Hr Brukspairotien De M-:re2s reservationer, samt yrxar återremiss albetänkandet. j Anders Olofsson från Jearlitds län: Utan att för min del vilja fördöma U:skottets berärkasde, kan jag likväl icke inse had fåd.-rresläedet skulle vinna medelst ioföra.det af ett nytt myntsystso Tvärtom förefaller det mig betänkligt, 8tt ard-å o-t gösde i synverhet för allmogev, som ät så irövad deri att det rya skulle bliiiva dem en svår larobor. Xvkade återremiss. FR Lars P.ttersson från Bekioge län, skriftligen: Vissersigen bar Utskottet med. sköna färger sökt belysa de mycket fö sto ads fördelar. som förespglag att blifva en vinst for nationers, genom den så kaliade enhet i myntväsendr-t, hvarvid såsom skäl hufvudsakligen teges de många oredor, den gamla myntberäkningen uti liqvider förorsakat. För mig syneg dock dessa glänsande skäl vara, lindrigast sagdt, utkm betydeshet och värde; ty jag föresä!l r mig, att dem som blott vet att 2 gånger 2 är fyra, kan lätt fiona, att med en sådan myptförandring tillskapas, i suället ör enhet och mångfald af värt mynt, obegriplig för mängden af svevska folket, och i synnerhet för den del dera, hvars rättigheter detta Stård, såsom dess representanter, har att bevaks: Föjierna härutaf skulle såleäes blifva idel ob:låtenhet och ville valla, sardeles vid liqvider, köpate och fäljare -mellan, å torg och andra allmänna saluplatser, der sådane ofta med skyndsamh t måste uppgöras, och de-under den enfaldige alltid sxulies äfva i Ovisshet om honom rätt vederfesrits, helst den gamla myntberäkniögen af 48 skill. på riksdalero, som medden nya föreslagne ej jemnt uppgår, icke lärer kunwa i minnet begta:vas, så länge nuvarande generation lefver. Om fördel genom ifrågestälde myntreform skulle åt någon beredas, vore det väl endast den givare och enklare bokföring, som de egentlige råkevskapsmän hade att mots-:; men äfven dessa stutle, eter min tanka, vid öfvergångsperioden få nog att göra, och jag vigar tro, det Rikets Ständer böra mera afse messsan af folkets gagn, än några få individers maklighet. Att det nu i riket gåsgbara mynt har, på sätt Utskottet sökt motivera, åstadkommit så stora oredor vid liqsider man och man emellab, är för mig åltldeles främmande. Väl bar jag besökt åtskilliga provioser ioom vårt land, men aldrig har emellan mig och depersoner, med bvi!ka jig haft penningeaffårer, uppstått ringaste missförstånd om myatets valör och sanna värde; långt mindre har jag hört att sådana tvister utgjort domstolsfrågor, åtminstone icke i Blekioge eller inom derintill värmast belägna trakter. För mig synes det, att Ba:koUtskottet har vida vigtigare värf, åt hvilka dess dyrbara tid bör egnas; och deribland vore: att försöka ordra något till afbjelpande af den allmänt hårdt iog ipande penningeförlågerheter, som öfverallt råder, så att, med detsatima som aadra lättade lånetillgångar bereddes, de riksförderfliga privatbankerna kunde för alltida!skaffas. Detta vore nationelt, och sådant tror jag våra hemmavarande önska och hafva rätt att hoppas, men — icke önska de att, under det aft ide lemnas bjälplösa uti deras här förut omtalta ekoåomiska betryck, dem skal pitvingas en förvillande rubbniog i.en så maktpåliggande sax hällsfråga som denöa, ledande till oredor och missbelåtenhet.samt ganska betydliga kostnader, com troligen icke ökade, men i stället förminskade bankens metalliska valuta och i samma proportion den utelöpande sedelstocken. t Vår nyligen aflidne Konung :har vid 2:ne föregående riksdagar, på ganska giltiga-skäl; afslagit Rikets Ständers begäran uti rära likhet med :förevarände ämne, och jag :hyser alltså dena glada förhoppning; att den puvarande Regenten, med tandsaderlig omtanka för nationens väl, äfven ru följer. den store föregångarens högvisa exempel, i fall, emot all förmodan, majoriteten iaom R:s Ständer skulle bifalla BankoUtskottets ifrågav. förslag. ; Då jag nu, så väl under åberopande af hyad jag här anfört, som ock af de resarvationer som prosten Ödman och bräkspatronen Da Matå mot betänkandet mAdlans nm dead hatära ÅMarrAamie lll ise med ds