Aftonbladet – 31 oktober 1844, sida 3

BARR Rn ARR Ratt nerna tra RR Rn RR annan svären till Kongl. Mej:t; och blitver fången då dömd till fästninssstrff eller ock efter undergången annan bestraffsing, af verkställande makten betraktad som lösdrifvare, då han vanligen hemfaller till korrektionsinrättning (och detta är de flestes öde): så skall ånyo ett läksrebevis för huvom utskrifvas. Vid de länshäkten, der fångpersonslen uppgår tll 2 å 3,009 om året, torde väl antalet af dem, för hvilka likarebevis sålunda skola utgifvas, kunna approximatift beräknas till några hundrade per anno, och hvem är väl den låkare, som i dessa medicoforensiska uppdrag skall krypa detta mensklighetens utskum på lifvet, å. v. sf verkställa besigtningen? Mig veterligen har Konungens befallningsh. ingen annan, till hvilken uppdragen kunna öfverleranas, än provincialläkarea att tillgå. Konsidererar msn att samme läkare till följe af den för honom gällande instruktionen är pligtig besörja sjukvården isom häktet, så fremt ej särskild läkare der fiones anstäld (och hvar fisnes vål någon sådan vid våra länshäkten?) så är han i vissa provinser genom dessa påbud dömd till daglist umgänge med fångarne. I sanning ett hyggtigt sällskap. Och hbvar skola väl dessa besigtningar och undersökningar verkställas? Jol antingen i det rum, ier fången i sällskap med en 6 å 42 andra bofvar är inpestängd, eller ock i det s. k. vaktrummet, ty rågot embetsrum finnes ej för denne embetsman. . I rapport på embetsrum, fiones väl för dig, käre !embet:-broder, inom det häkte, der du fungerar som läkare, något ställe, der du kan ostörd placera dig för att skrifva ett recept? Der jag tjenstgör fisnes endast det s. k. vaktrummet, d. Vv. . det rum, som utgör hvil!oställe för fångknektarne, (hvilka till sitt yttre alltför mycket reppellera de i bufvudstaden fordom befiatliga s. k. paltarne), matställe för desamme, utdelningsrum för fångarnes mat, försäljninzsrum för snus, tobak, svagdricka, m. m. åt fånogarne, visitationsrum för inkommande och utgående fångar, eländigt upplyst af ett enda litet fönster, vanligen fullsatt med oljlampor och medikamentsburkar, att tillgå. Du kan lätt föreställa dig min beltgenhet vid mera noggranna besigthningar. De svarta väggarue öka ej dsgern. Sängtummet viågar jag ej nalkas på flere stegs afstånd, af fruktan för anfall af minst en qvadron bussarer. En ren stol har troligen aldrig funnits inom rummet, och det enda bord der står, begagnas dagligen för sönderetyckning af kokt kött eller sill åt fångarne. Jag iår vanligen låna det ena börnet af bordskivan och, ehuru jag dagligen lägger dubbla ark karduspipper omkring mitt recepipapper, tränga främmande ämnen dock intill detsamma, att biläcket stundom icke flyter för det fett pepperet insugit från bordet. Mn belägezhet är oita nog rätt brydsam, men ändå värre skulle den vara, om ej fångvaktmästaren, som nitälskar för ordning, sökte att efter bista förstånd iakttaga så mycken renlighet omständigheterva medgifva. Vederbörarde synes rummet godt nog för en så uaderordnad person, som en provincialiäkare. Likvisst påstår man, och detta med rätta, provincialläkaren, åtminstone i residensstäderna, vara ep bland de vigtigaste, om ej den vizetigaste läkarebeställning i civilt hänseende i riket; ty af hans mellankomst beror, lika mycket som af domaren. utredningen af en mängd förekommande juridiska mål. Det är mången gång ensamt han, söm besluter mellsn Lif och död. Och det är icke hans: fel, att han af staten är sämre lönad än hans vederlikar. Man påminne sig, att regementsläkaren, hvars tjensigöring i fredstid ej uppgår till en månad af året, njuter nära dubbelt så stor lön, som provincialläkarea, hvars mektpåliggande tjenstgöriog räcker hela året om: att regementsläkaren vid de fleste regomenten äger två biträdande läkare under sig i bataljonsläkarne, då deremot provincialläkaren eger ingen: att miitärläkarne disponera en elier tvänne medicina!drängar vid hvarje regemente, då deremot provincialläkaren nödgas vara sin egen dräng. Men åter tll besigtningarne: Ingen bestrider nyttan eller nödvändigheten af desamma, aldraminst prov.läkaren. Han vet blott, att då han blifvit af Konungens B:fallningshafvande anmodac atler beordrad att verkstila dem, så tillkommer let honom, att hörsamma kallelsen. Men ingen an hiedra honom göra sig den frågan: är jag kyldig att gratis verkställa dessa uppirag eler r jag ej på grund af gällande författvingar berätigad att derför echåh arfvole? Provincialiäkare-instruktionena i 435 söger, att DO v.Iskaren skall besö ja sjukvården inom arreterne, deregt ingen särskild låikare är dervid förrdnad. Här nämnes icke om detia skall ske grais eller mot arfvode. Ett Kungabref af-den 27 Nov. 4798 säger, att ändarna. böra hädaneter som bhbittils fritt erhålla ikarevård, i städernas häkten etce. I en följande riod af samma Kongl. bref läses: På fistonorne af garnisons filtskärerne och i andra kreno-!h äkten af provincialmelici ete. Skulle det!a bre 3ga till grund för den citerade af instrukt.o-P?! en, så bade säkert upptagit, det sjukvårder ti llkommer honom satt gratis besörja, eler ritLo are, Om man ej velat förändra stadgandet i kunga-!p, refvet, så hade åliggandet för provineiallåkaren I batöft att i instruktionen onordas, alldensiund vi enstepligten i det Kongl. brefvet då qvarstått,)m ;m gällande för alla tider. : 1 07 QC af snsatwenhtnanan Ilene. NA msn en kf